Trött Liddelisa rapporterar
Jag sitter här, nybadad, och ska precis gå ner till Lillstugan för att göra natt och till samlingen saker jag håller i famnen hör; tidningen Sportdykaren, en Peak-kofta , ett Hansaplast-plåster och en blodröd klotång.
Man blir ju inte lite sugen på att dyka när man läser en sån här tidning som Sportdykaren, Dyk eller Grodbladet. Nej, nej. Herre Gud! (NOOOOT) Nu är det visserligen sjukt kallt i vattnet, men det spelar ingen roll. Det är värt det. Jag längtar! Bjuden till Gröndal på lördag med två av de bästa för dyk i dy, kyla och mörkt vatten är jag tyvärr tvungen att tacka nej eftersom jag har tagit jobb. Sånt är livet. Jag satsar på ett nyårsdyk istället! Så länge tänker jag plöja denna (bubblande?)färska lektyr.
Koftan hade jag på mig idag.
Plåster sätter man på sår.
Klotången klippte jag Eppsis och Sentas klor med. Även unduaten Trasan's klor och näbb rök. Så blir det om man har överproduktion på keratin (eller vad det nu kan bero på) och "Lia the vet." är i farten. Gloria rör jag inte i dessa sammanhang. Neej. Inte utan narkos. Därför blir det pappas jobb.
Man kan ju knappt gå ute nu ju. Det är hur halt som helst! Bara is överallt. Var typ tvungen att gå halva ÖsterLedinge runt för att få in hästen utan att han bröt benen av sig, och jag fick skjuts på hundpromenaden genom att ta tag i Sentas sele och bara åka med. Värre har jag sällan skådat.
Men - på söndag är det första advent. Man ska inte klaga. Jag känner redan julstämningen och trivs med det! Jag menar hur kan man undgå att känna det när man sitter och skriver med en doftande hyacint under näsan? Nej, det är omöjligt. Annars är väldigt lite omöjligt på riktigt.
Man blir ju inte lite sugen på att dyka när man läser en sån här tidning som Sportdykaren, Dyk eller Grodbladet. Nej, nej. Herre Gud! (NOOOOT) Nu är det visserligen sjukt kallt i vattnet, men det spelar ingen roll. Det är värt det. Jag längtar! Bjuden till Gröndal på lördag med två av de bästa för dyk i dy, kyla och mörkt vatten är jag tyvärr tvungen att tacka nej eftersom jag har tagit jobb. Sånt är livet. Jag satsar på ett nyårsdyk istället! Så länge tänker jag plöja denna (bubblande?)färska lektyr.
Koftan hade jag på mig idag.
Plåster sätter man på sår.
Klotången klippte jag Eppsis och Sentas klor med. Även unduaten Trasan's klor och näbb rök. Så blir det om man har överproduktion på keratin (eller vad det nu kan bero på) och "Lia the vet." är i farten. Gloria rör jag inte i dessa sammanhang. Neej. Inte utan narkos. Därför blir det pappas jobb.
Man kan ju knappt gå ute nu ju. Det är hur halt som helst! Bara is överallt. Var typ tvungen att gå halva ÖsterLedinge runt för att få in hästen utan att han bröt benen av sig, och jag fick skjuts på hundpromenaden genom att ta tag i Sentas sele och bara åka med. Värre har jag sällan skådat.
Men - på söndag är det första advent. Man ska inte klaga. Jag känner redan julstämningen och trivs med det! Jag menar hur kan man undgå att känna det när man sitter och skriver med en doftande hyacint under näsan? Nej, det är omöjligt. Annars är väldigt lite omöjligt på riktigt.
Juletid i nordväst.
På Island finns det tretton jultomtar som rör sig runt stugorna och husen. De har alla en dag var på sig att ställa till bus och bråk mellan 12 - 24 december;
- Stekkjastaur, Fårkätte-Stolpen
- Giljagaur, Klyftisen
- Stúfur, Stumpen
- þvörusleikir, Slevslickaren
- Pottaskefill, Grytslickaren
- Askasleikir, Skålslickaren
- Hurðaskellir, Dörrslåaren
- Skyrgámur, Skyrfrossaren
- Bjúgnakrækir, Korvsnattaren
- Gluggagægir, Fönstertittaren
- Gáttaþefur, Dörrsniffaren
- Ketkrókur, Köttkroken
- Kertasníkir, Ljustjuven
13 dagar före jul ska man som barn ställa sin ena finsko i fönstret och har man varit snäll så ligger det en liten present, frukt eller lite godis i den på morgonen, men hade man varit dum finns där istället en potatis i skon.
Isländska barn kan inte ha det lätt!
Små, små spår i snön (Lia) 18/12 '02
Det var snö överallt, allt var vitt. Det kritvita månljuset speglade sig i snöflingorna som reflekterade ljuset, nästan bländande. Allt annat var svart som havsbottnen. Lågan från stallyktan var varmt och fladdrade när de pulsade genom snön. Det sved i deras kinder och vinden kändes som nålar i deras ansikten. Det var inte långt från stugan till stallet, kändes som tredubbelt på vintern. Den svarta nyckeln vreds om och stalldörren gick upp med ett knarrande. Direkt kände han värmen från stallet, doften av djur och hö. De gick in fort för att inte släppa ut värme. Han tog ett djupt andetag, kände friden och ron. Sen hälsade de på djuren i tur och ordning.
En familj på en gård i Värmland i slutet av 1800-talet. Medan Sara lagar maten hjälper Nils till med det han behöver, inte mer. Mat är kvinnogöra, och jobbet i stallet gör drängen David och sonen Petter.
Han sitter i gungstolen framför brasan, tittar ut genom fönstret. Det har slutat snöa. Nu mår han bra. Det är varmt inne, kallt ute. Det luktar mat i huset och han hör brasan spraka. Plötsligt! "Vad i all sin' dar' var det där!?", tänker han så att det ekar i huvudet. Håller andan. Något litet, litet med lång skugga trippar långsamt förbi utanför fönstret. Han vänder huvudet tillbaka, och stirrar in i elden. "Jag måste vara från vettet!" Han gnuggar ögonen så hårt att det nästan gör ont, reser sig ur gungstolen och går sakta fram mot fönstret och håller andan igen. Ingen trippande figur syns nu till. Men det är spår! Spår av små, små fötter i den nyfallna snön.
Dörren slår igen och in kommer David och Petter. De stampar av snön från kängorna och huttrar. "Oh, här inne var det varmt", säger Petter muntert. Ute yr snön igen. "Ja, och här inne luktar mat", säger David och sätter sig vid bordet bredvid Petter. Nils som redan sitter vid bordet har något tomt i blicken. Han brukar alltid vara så glad och skämtsam när maten dukas fram; "Far, vad är det? Vad är på tok?", frågar Petter". Nilsförnekar att det skulle vara någonting och försöker le, men det blir ett stelt leende. Hanstirrar igen. "Nu får du förklara dig. Jag ser ju att något visst har hänt.". "Ja, ni kommer inte att tro mig, men jag säger som det är". När han gjort det blir det tyst i huset. Petter säger: "Nej du far. Tomtar och vättar är bara skrock." och Nils blir skamsen. När han tänker efter låter det ju ganska dumt. Han bestämmer sig för att inte grubbla mer. "Jag börjar nog bli lite gammal", tänker han och börjar äta.
Nästa morgon är det solsken, men kallt. En underbar vinterdag! Det är dan före dopparedan och Petter och David rider i skogen. Solen lyser in genom de snötäckta grangrenarna. Det har fallit mycket snö under natten. De rider sida vid sida och småpratar medan hästarna pulsar sig fram. Plötsligt halkar Petters häst Svea och faller omkull. Han klarar sig, men hästen blir halt på höger framben. De måste i sakta mak lunka tillbaka.
När de är tillbaka i stallet får hästarna hö. Sara har gjort i ordning mat till familjen. När de ätit klart går Petter ut i stallet igen för att linda om Sveas ben. Hon har slutat äta och hänger med huvudet, mycket lugnt och ser nästan ut att sova. Petter går fram till Sveas spilta där hon vilar på höger framben, som hon gjort illa. "Men-vad-i-al-la-hel-gon?! Slog jag i huvudet när jag ramlade av?", Petter tar sig åt huvudet men har inte ont. Där står en liten tomte och lindar bandage runt Sveas höger framben. "Vad glor du på?!", frågar tomten och bligar på Petter som är för häpen för att svara. "Svea har gjort illa foten, om du inte har sett det", säger tomten. "Det är klart jag hjälper henne om hon har ont, inte sant?! - Till skillnad från andra". Petter stirrar på tomten, men får inte fram ett ord. Den lilla gubben med grå yllekläder fortsätter linda Sveas ben. Till sist säger Petter med ett leende: "Det var dig far såg igår kväll." Tomten blir både överraskad och rädd över att ha blivit sedd. Petter berättar vad far sagt och tomten muttrar tyst för sig själv. "Åhh, kan jag få hämta mor, far och David, så att de också ser att du finns?", ber Petter. "Nja. Det vill jag nog helst inte. Du förstår, vi småfolk gillar inte att bli sedda." Efter en stunds bedjan går tomten i alla fall med på det. Petter springer in i huset och ropar till de andra: "Kom, ni måste komma! Jag har något fantastiskt att visa er!" De andra skyndar efter ut i stallet.
När alla kommit fram till Sveas spilta håller de andan. Nils och Petter ser på varandra med en förstående blick, medan David och Sara inte alls förstår vad de ser. En liten tomte med skägg och luva står och lindar Sveas ben! "Så, nu var det klart.", säger tomten när han lindat färdigt. Svea tackar tomten genom att böja ner huvudet mot honom och blåsa varmluft i hans ansikte, så att luvan nästan åker av. "Ta det lite lugnt, gumman", säger tomten med ett snett leende. Han tittar på Nils och Petter som ler medan David och Sara bara stirrar. Plötsligt ler tomten också och säger: "God jul!". Sedan bockar han sig djupt, vänder och springer med långa och lätta steg in genom ett råtthål i Sveas spilta.
Julaftons morgon kommer. Många ljus är tända, det doftar gran i huset. Sara har lagat gröt till frukost. På bänken står också en bricka med ett fat risgrynsgröt, en tesked och ett litet glögglas med snaps. Innan familjen börjar äta sin gröt ställer de ut brickan på trappan och så fort de ätit klart säger Nils: "Jag går ut och ser om tomten varit där än." Efter följer de andra. Halvt överraskade, halvt inte säger han: "Men titta, vår lille tomte har ätit upp rubb och stubb!"
Det enda som finns kvar på trappan är små, små spår i snön...
En familj på en gård i Värmland i slutet av 1800-talet. Medan Sara lagar maten hjälper Nils till med det han behöver, inte mer. Mat är kvinnogöra, och jobbet i stallet gör drängen David och sonen Petter.
Han sitter i gungstolen framför brasan, tittar ut genom fönstret. Det har slutat snöa. Nu mår han bra. Det är varmt inne, kallt ute. Det luktar mat i huset och han hör brasan spraka. Plötsligt! "Vad i all sin' dar' var det där!?", tänker han så att det ekar i huvudet. Håller andan. Något litet, litet med lång skugga trippar långsamt förbi utanför fönstret. Han vänder huvudet tillbaka, och stirrar in i elden. "Jag måste vara från vettet!" Han gnuggar ögonen så hårt att det nästan gör ont, reser sig ur gungstolen och går sakta fram mot fönstret och håller andan igen. Ingen trippande figur syns nu till. Men det är spår! Spår av små, små fötter i den nyfallna snön.
Dörren slår igen och in kommer David och Petter. De stampar av snön från kängorna och huttrar. "Oh, här inne var det varmt", säger Petter muntert. Ute yr snön igen. "Ja, och här inne luktar mat", säger David och sätter sig vid bordet bredvid Petter. Nils som redan sitter vid bordet har något tomt i blicken. Han brukar alltid vara så glad och skämtsam när maten dukas fram; "Far, vad är det? Vad är på tok?", frågar Petter". Nilsförnekar att det skulle vara någonting och försöker le, men det blir ett stelt leende. Hanstirrar igen. "Nu får du förklara dig. Jag ser ju att något visst har hänt.". "Ja, ni kommer inte att tro mig, men jag säger som det är". När han gjort det blir det tyst i huset. Petter säger: "Nej du far. Tomtar och vättar är bara skrock." och Nils blir skamsen. När han tänker efter låter det ju ganska dumt. Han bestämmer sig för att inte grubbla mer. "Jag börjar nog bli lite gammal", tänker han och börjar äta.
Nästa morgon är det solsken, men kallt. En underbar vinterdag! Det är dan före dopparedan och Petter och David rider i skogen. Solen lyser in genom de snötäckta grangrenarna. Det har fallit mycket snö under natten. De rider sida vid sida och småpratar medan hästarna pulsar sig fram. Plötsligt halkar Petters häst Svea och faller omkull. Han klarar sig, men hästen blir halt på höger framben. De måste i sakta mak lunka tillbaka.
När de är tillbaka i stallet får hästarna hö. Sara har gjort i ordning mat till familjen. När de ätit klart går Petter ut i stallet igen för att linda om Sveas ben. Hon har slutat äta och hänger med huvudet, mycket lugnt och ser nästan ut att sova. Petter går fram till Sveas spilta där hon vilar på höger framben, som hon gjort illa. "Men-vad-i-al-la-hel-gon?! Slog jag i huvudet när jag ramlade av?", Petter tar sig åt huvudet men har inte ont. Där står en liten tomte och lindar bandage runt Sveas höger framben. "Vad glor du på?!", frågar tomten och bligar på Petter som är för häpen för att svara. "Svea har gjort illa foten, om du inte har sett det", säger tomten. "Det är klart jag hjälper henne om hon har ont, inte sant?! - Till skillnad från andra". Petter stirrar på tomten, men får inte fram ett ord. Den lilla gubben med grå yllekläder fortsätter linda Sveas ben. Till sist säger Petter med ett leende: "Det var dig far såg igår kväll." Tomten blir både överraskad och rädd över att ha blivit sedd. Petter berättar vad far sagt och tomten muttrar tyst för sig själv. "Åhh, kan jag få hämta mor, far och David, så att de också ser att du finns?", ber Petter. "Nja. Det vill jag nog helst inte. Du förstår, vi småfolk gillar inte att bli sedda." Efter en stunds bedjan går tomten i alla fall med på det. Petter springer in i huset och ropar till de andra: "Kom, ni måste komma! Jag har något fantastiskt att visa er!" De andra skyndar efter ut i stallet.
När alla kommit fram till Sveas spilta håller de andan. Nils och Petter ser på varandra med en förstående blick, medan David och Sara inte alls förstår vad de ser. En liten tomte med skägg och luva står och lindar Sveas ben! "Så, nu var det klart.", säger tomten när han lindat färdigt. Svea tackar tomten genom att böja ner huvudet mot honom och blåsa varmluft i hans ansikte, så att luvan nästan åker av. "Ta det lite lugnt, gumman", säger tomten med ett snett leende. Han tittar på Nils och Petter som ler medan David och Sara bara stirrar. Plötsligt ler tomten också och säger: "God jul!". Sedan bockar han sig djupt, vänder och springer med långa och lätta steg in genom ett råtthål i Sveas spilta.
Julaftons morgon kommer. Många ljus är tända, det doftar gran i huset. Sara har lagat gröt till frukost. På bänken står också en bricka med ett fat risgrynsgröt, en tesked och ett litet glögglas med snaps. Innan familjen börjar äta sin gröt ställer de ut brickan på trappan och så fort de ätit klart säger Nils: "Jag går ut och ser om tomten varit där än." Efter följer de andra. Halvt överraskade, halvt inte säger han: "Men titta, vår lille tomte har ätit upp rubb och stubb!"
Det enda som finns kvar på trappan är små, små spår i snön...
Sliding doors
Den där slumpen... Finns den?
Jag blir lika fascinerad varje gång. Allt leder till någonting annat, det går inte att hindra. Vad som får det bra vs. dåligt går att fundera på och diskutera. Filmen visar tydligt hur någonting så obetydligt som en tunnelbana - nu eller om fem minuter - kan avgöra ens liv, och så är det hela tiden! Tänk på det.
Om ni inte sett den här filmen - se den!
Om ni sett den förut - se den igen!
"Helen (Gwyneth Paltrow) gets fired from her PR job and runs to catch her train home. We see what would happen to her if she missed the train, and what would happen to her if she made it. If she makes the train, she meets the charming James (John Hannah) and catches her boyfriend Gerry (John Lynch) in bed with his ex-girlfriend. If she misses the train, she doesn't meet James, and Gerry's affair continues under her nose. The two Helens diverge dramatically into one successful and the other one absolutly not as good. Will true love win out? What does Fate have in the cards for Helen?
The movie is about how seemingly insignificant occurrences (like making or missing the subway) can dramatically change one's life."
Jag blir lika fascinerad varje gång. Allt leder till någonting annat, det går inte att hindra. Vad som får det bra vs. dåligt går att fundera på och diskutera. Filmen visar tydligt hur någonting så obetydligt som en tunnelbana - nu eller om fem minuter - kan avgöra ens liv, och så är det hela tiden! Tänk på det.
Om ni inte sett den här filmen - se den!
Om ni sett den förut - se den igen!
"Helen (Gwyneth Paltrow) gets fired from her PR job and runs to catch her train home. We see what would happen to her if she missed the train, and what would happen to her if she made it. If she makes the train, she meets the charming James (John Hannah) and catches her boyfriend Gerry (John Lynch) in bed with his ex-girlfriend. If she misses the train, she doesn't meet James, and Gerry's affair continues under her nose. The two Helens diverge dramatically into one successful and the other one absolutly not as good. Will true love win out? What does Fate have in the cards for Helen?
The movie is about how seemingly insignificant occurrences (like making or missing the subway) can dramatically change one's life."
Koffe.
Ibland är det obeskrivligt tomt.
Biten av giftorm
Att jobba med djur innebär alltid risker, vissa större än andra. Att vara herpetolog, som min ingifte släkting Ubbe, innebär risk för döden dagligen. Även om det inte hänt någonting allvarligt på 30 år kommer ändå en dag då det plötsligt inträffar en incident - och man blir påmind...
Tempelhuggorm (Tropidolaemus wagleri).
I bland annat Malaysia anses den som helig och skyddas, medan andra giftiga ormar från samma område är fruktade och hatade.
Det hände i måndags, matningsdags, och det värsta är att just innan matning har ormarna störst mängd gift för att döda sitt byte när de väl får tag i ett. Ubbe kom med små möss i griptång för att göda de fula ormarna - Explosivitet - och han var plötsligt biten.
Fatta smärtan av ett par tänder, sisådär några centimeter långa, som borrat sig ner i handen och vägrar släppa! Han var tvungen att handgripligen dra bort ormen från tumväcket. Första tecknen på förgiftning kom med blånader, och han åkte så klart dirr till undersökning. Hans käre fru (som råkar vara min syster) blev omhändertagen på jobbet - chockad - när Ubbe åkte iväg med skjuts till sjukhus.
Kollegorna konstaterar att Ubbe förmodligen är omänsklig då en undersökning med EKG visar att han inte ens hade tecken på varken adrenalinpåslag eller ökad puls. Trots att man blivit biten av en orm i klass strax efter taipan, mamba och skallerorm. Förmodligen var detta ett s.k. torrbett (utan gift) vilket 30% av alla giftormsbett är.
Ja, idag (dagen efter) är han lite öm i handen, men dött har han inte gjort! Tapper som han är så är han nog snart back to buisness när som - trots detta bett av en helig giftorm.
Tackar Gud för torrbett!
Tempelhuggorm (Tropidolaemus wagleri).
I bland annat Malaysia anses den som helig och skyddas, medan andra giftiga ormar från samma område är fruktade och hatade.
Det hände i måndags, matningsdags, och det värsta är att just innan matning har ormarna störst mängd gift för att döda sitt byte när de väl får tag i ett. Ubbe kom med små möss i griptång för att göda de fula ormarna - Explosivitet - och han var plötsligt biten.
Fatta smärtan av ett par tänder, sisådär några centimeter långa, som borrat sig ner i handen och vägrar släppa! Han var tvungen att handgripligen dra bort ormen från tumväcket. Första tecknen på förgiftning kom med blånader, och han åkte så klart dirr till undersökning. Hans käre fru (som råkar vara min syster) blev omhändertagen på jobbet - chockad - när Ubbe åkte iväg med skjuts till sjukhus.
Kollegorna konstaterar att Ubbe förmodligen är omänsklig då en undersökning med EKG visar att han inte ens hade tecken på varken adrenalinpåslag eller ökad puls. Trots att man blivit biten av en orm i klass strax efter taipan, mamba och skallerorm. Förmodligen var detta ett s.k. torrbett (utan gift) vilket 30% av alla giftormsbett är.
Ja, idag (dagen efter) är han lite öm i handen, men dött har han inte gjort! Tapper som han är så är han nog snart back to buisness när som - trots detta bett av en helig giftorm.
Tackar Gud för torrbett!
ÖH Täby Enskilda
Idag känner jag mig lite "dagen-efter" - på en tisdag? Ja, för det var Öppet hus på skolan sent in på kvällen igår.
Som Guide representerade jag min fenomenala medialinje på min fenomenala skola och sex grupper fick ta del av min feonmenala guidening. Det var sjukt kul! Det är sådana här kvällar som får mig att verkligen bli påmind om hur bra människor jag omges av. Stressigt och rörigt, men väldigt givande. Och världens godaste kakor i Kimlings kök!
Det roligaste är att jag bodde i samma fjällstuga som min nuvarande klassföreståndare när jag gick i fyran och åkte skidor med eleverna som gick då, eftersom mamma jobbat här hur länge som helst - på den tiden skolan hette Täby Media och jag var liten. Till slut hamnade jag här i alla fall; agiterandes fotokopior, skapandes musikvideor.
Stolt kan jag visa upp min fenomenala skola för nya, eventuella Enskilda-elever.
Frammåt 21 hade trycket minskat på besökare och jag tog mig tid att hänga med grabbarna (OBS) och mamma på radion, i TE-studio. Det är sjukt egentligen att jag kan umgås med folk i min egen ålder och mamma tillsammans, som det naturligaste i världen - 63 år gammal och helt med i våra interna skämt. Det roligaste är att det inte känns konstigt. Jag har ju typ lärt känna de här människorna genom mamma.
Vi sände radio direkt ut från Radio Nord's studio, och med direkt-TV som gick internt på alla skärmarna i skolan. Hur kul som helst!
De är riktigt bra de där där uppe på radion.
Som Guide representerade jag min fenomenala medialinje på min fenomenala skola och sex grupper fick ta del av min feonmenala guidening. Det var sjukt kul! Det är sådana här kvällar som får mig att verkligen bli påmind om hur bra människor jag omges av. Stressigt och rörigt, men väldigt givande. Och världens godaste kakor i Kimlings kök!
Det roligaste är att jag bodde i samma fjällstuga som min nuvarande klassföreståndare när jag gick i fyran och åkte skidor med eleverna som gick då, eftersom mamma jobbat här hur länge som helst - på den tiden skolan hette Täby Media och jag var liten. Till slut hamnade jag här i alla fall; agiterandes fotokopior, skapandes musikvideor.
Stolt kan jag visa upp min fenomenala skola för nya, eventuella Enskilda-elever.
Frammåt 21 hade trycket minskat på besökare och jag tog mig tid att hänga med grabbarna (OBS) och mamma på radion, i TE-studio. Det är sjukt egentligen att jag kan umgås med folk i min egen ålder och mamma tillsammans, som det naturligaste i världen - 63 år gammal och helt med i våra interna skämt. Det roligaste är att det inte känns konstigt. Jag har ju typ lärt känna de här människorna genom mamma.
Vi sände radio direkt ut från Radio Nord's studio, och med direkt-TV som gick internt på alla skärmarna i skolan. Hur kul som helst!
De är riktigt bra de där där uppe på radion.
Anton och Christian representerar ikväll Radio Nord (98,3).
Helgresummé v.47
Lördagen fick stå för hela helgens alla händelser med allt ifrån den stora skara sjuka saker som händer varje dag på jobbet, till ännu en bra kväll på Lövstigen. Denna gång med lite mer renodlat fest-drag (till skillnad från fest-mys). Men, vad kunde man annat förvänta sig av ett gäng grabbar nyss hemkomna från Eckerölinjen och den kombination av människor som ändå befann sig i huset? : )
Privatskjutsen Frishammar hämtade upp oss hos Solith och tog oss till festen (tacktack) Väl där fanns mer eller minde påverkade- och glada människor, två katter och en läskig kille med mörka påsar under ögonen som tyckte att det mesta inte var mer värt än en kula i huvet eller en kniv i ryggen. Han var inte så mysig att mingla med :S
Full aktivitet i hela huset, hela kvällen. Ute på balkongen rökte folk och pratade en massa olika språk i munnen på varandra. Sara levde sig väldigt bra in i rollen som högljudd sydeuropé - och vi andra också föresten. Inne på golvet shakeades det i en massa olika stilar, ja och så vidare. Aktivitet överallt utom på toa där läget tydligen var väldigt lugnt och låst i flera timmar. När Melissa började oroa sig för att någon begått självmord där inne öppnade de dörren och det visar sig att det bara var en främling som sovit i badkaret hela tiden. Hur sjukt som helst!
Robin gör en Dracula.
Melissa och Turbo. Oliver och Turbo får vara med om en hel del kul de också!
Jenny är inte sen att köra sin show i repris om någon ber henne - till allas stora skräckblandade förtjusning.
Sovplats på golvet den här gången, men jag sover ju lika bra för det!
Många skratt och mycket prat bjöd kvällen. En tacksimånken, en tacksimånken!
Nu är det dags för en ny vecka, och det känns inte riktigt lika bra tyvärr. Men det är en helt annan, tråkig historia och den hör inte hemma här!
Isens och eldens land.
Solith har rätt. Jag kan ju tänka på Island när jag blir ledsen; vidsträckta vyer, vulkaner, glaceärer, hästar, språket, historian och havet med dykning och valar. Island verkar ju ha allt?!
En gnista av hopp tänds alltid då. Utan undantag. En dröm. ...en framtid?
En gnista av hopp tänds alltid då. Utan undantag. En dröm. ...en framtid?
Singin' in the rain
Moses supposes his toses are roses,
but Moses supposes erroneously,
Moses he knowses his toses aren't roses,
as Moses supposes his toses to be!
but Moses supposes erroneously,
Moses he knowses his toses aren't roses,
as Moses supposes his toses to be!
Underbart är kort.
Inställda bussar, lagade spår,
"...som vanligt om 30", skitsamma - jag går!
Mörkret och kylan, den finns där jag är
Går över bron och vad möter jag där?
Ett stort hål i gatan och en kille på knä,
försöker att täcka med skivor av trä.
Jag hjälper direkt, en sekund - inte mer,
"Sådärja! :)" förnöjsamt - ser mig och ler.
Jag ler tillbaka, stannarupp där jag är
Hänförd av intryck, en ny atmosfär.
Han gick runt min axel, jag vänder mig om,
fan, redan borta?! - lika snabbt som han kom.
Folkströmmen flyter runtmig där jag står,
faller med trycket, andas och går.
Nej, ödet har med sig en viss ironi,
jag tinade inom, hur snygg får man bli?!
"...som vanligt om 30", skitsamma - jag går!
Mörkret och kylan, den finns där jag är
Går över bron och vad möter jag där?
Ett stort hål i gatan och en kille på knä,
försöker att täcka med skivor av trä.
Jag hjälper direkt, en sekund - inte mer,
"Sådärja! :)" förnöjsamt - ser mig och ler.
Jag ler tillbaka, stannarupp där jag är
Hänförd av intryck, en ny atmosfär.
Han gick runt min axel, jag vänder mig om,
fan, redan borta?! - lika snabbt som han kom.
Folkströmmen flyter runtmig där jag står,
faller med trycket, andas och går.
Nej, ödet har med sig en viss ironi,
jag tinade inom, hur snygg får man bli?!
I ett nötskal.
Mkt på G en vanlig kväll.
What's on?
Efter en ridtur i mörkret på Duden med järngänget, sprang jag hem från stallet igen. Tredje gången den här veckan och det känns Guld!
Anmälde mig idag till en dykresa till Bornholm med mina dykpolare vecka 23, 1 juni. Borta en vecka på ubåtsmassakern. Tungt! Såg precis vrakletarna alldeles nyss på ettan. Stort'de!
http://www.grodmannen.com/
Tungan är helt läkt nu. Jag har bytt stav till en normallång (och vit som en halstablett, eller ett likfärgat majskorn). Skönt för den blev typ en centimeter kortare. Istvan är en bra farbror som han själv sa. Haha!
Åt skumtomtar i skolan idag med mina flickor Vi körde dem i micron tills de svällde och då var de som grillade marsmallows (tomtarna alltså). Mmmmmm... Mumselimums! Om vi hade väntat några få sekunddelar så hade de sprängts och blivit hårda som polkagrisar. Fast, det hade ju varit gott det också.
Nu är det jul igen, nu är det jul igen!
Mickan fyller 18 idag (igår). Grattis! Nu behöver hon inte gå in i någon annans namn när hon ska ut (hmm?). Gumman, som väntat så länge :)
Har hittat en nygammal sida; nordjobb.net. Lias räddning? Sommarjobb i ett annat nordiskt land. Jag tänkte söka till Island för i sommar inom lantbruk, fiske, äldreomsorg eller trädgård typ. Verkar coolt. Det skulle vara ett mål för mig att sträva efter. Ler bara jag tänker på det! Första ansökningsdag 2 januari 2008. Jag tror att jag behöver ha ett eller flera klara, stora mål att sträva efter för att må bra.
Nordjobb skulle kunna vara ett utav dem. Hur coolt som helst!
Gloria har fastnat i ett garnystan. Hugger efter pappa som just gav henne en rökt grissvans. Jag ska hälsa till Krille från dem. Hur sjukt får det bli?
Allt känns lite lättare nu för tin'. Vet inte... Kanske för att jag bygger kvarnar? - Skönt jue!
.
Efter en ridtur i mörkret på Duden med järngänget, sprang jag hem från stallet igen. Tredje gången den här veckan och det känns Guld!
Anmälde mig idag till en dykresa till Bornholm med mina dykpolare vecka 23, 1 juni. Borta en vecka på ubåtsmassakern. Tungt! Såg precis vrakletarna alldeles nyss på ettan. Stort'de!
http://www.grodmannen.com/
Tungan är helt läkt nu. Jag har bytt stav till en normallång (och vit som en halstablett, eller ett likfärgat majskorn). Skönt för den blev typ en centimeter kortare. Istvan är en bra farbror som han själv sa. Haha!
Åt skumtomtar i skolan idag med mina flickor Vi körde dem i micron tills de svällde och då var de som grillade marsmallows (tomtarna alltså). Mmmmmm... Mumselimums! Om vi hade väntat några få sekunddelar så hade de sprängts och blivit hårda som polkagrisar. Fast, det hade ju varit gott det också.
Nu är det jul igen, nu är det jul igen!
Mickan fyller 18 idag (igår). Grattis! Nu behöver hon inte gå in i någon annans namn när hon ska ut (hmm?). Gumman, som väntat så länge :)
Har hittat en nygammal sida; nordjobb.net. Lias räddning? Sommarjobb i ett annat nordiskt land. Jag tänkte söka till Island för i sommar inom lantbruk, fiske, äldreomsorg eller trädgård typ. Verkar coolt. Det skulle vara ett mål för mig att sträva efter. Ler bara jag tänker på det! Första ansökningsdag 2 januari 2008. Jag tror att jag behöver ha ett eller flera klara, stora mål att sträva efter för att må bra.
Nordjobb skulle kunna vara ett utav dem. Hur coolt som helst!
Gloria har fastnat i ett garnystan. Hugger efter pappa som just gav henne en rökt grissvans. Jag ska hälsa till Krille från dem. Hur sjukt får det bli?
Allt känns lite lättare nu för tin'. Vet inte... Kanske för att jag bygger kvarnar? - Skönt jue!
.
Lia i sitt esse.
Skansen - mer än bara rödmålade träbitar och apor i bur!
Lia och Joanna tänkte dra på smekmånad till Skansen för en dag, någon dag (om möjligt också med inviterade VIPgäster) för att mysa ordentligt och som grädde på moset ha en eventuell marmoset encounter. Skansen är ett bra ställe tycker Lia.
Uppe på stora Skansen hade jag praktik på säl förr i tiden. Det var sjukt mysigt, ett utav mina dröm-extrajobb fortfarande. Fast nu har jag ju typ redan det bästa tänkbara(!) då Akvariet råkar vara min arbetsplats, och har så förblivit de senaste fyra åren. Jag har avancerat från praktikant till säsongsarbetare och nu till djurvårdare på helgtid - tyvärr allt för sällan!
Jag älskar't helt enkelt, och kommer förmodligen alltid att göra det.
Här är jag i mitt esse!
Lia och Joanna tänkte dra på smekmånad till Skansen för en dag, någon dag (om möjligt också med inviterade VIPgäster) för att mysa ordentligt och som grädde på moset ha en eventuell marmoset encounter. Skansen är ett bra ställe tycker Lia.
Uppe på stora Skansen hade jag praktik på säl förr i tiden. Det var sjukt mysigt, ett utav mina dröm-extrajobb fortfarande. Fast nu har jag ju typ redan det bästa tänkbara(!) då Akvariet råkar vara min arbetsplats, och har så förblivit de senaste fyra åren. Jag har avancerat från praktikant till säsongsarbetare och nu till djurvårdare på helgtid - tyvärr allt för sällan!
Jag älskar't helt enkelt, och kommer förmodligen alltid att göra det.
Här är jag i mitt esse!
Skogtroll
Dagen började med att jag var helt själv i fotostudion för att framkalla och kopiera bilder tagna igår. Sjukt kul och fint som snus att ha allt för mig själv när ingen annan i klassen behagade komma. Av någon outgrundlig anledning sjunger jag alltid när jag kopierar. Idag slapp någon annan höra mig när jag nynnade högt där inne i mörkret, agiterandes belysta papper i kemikalier. Skönt.
I stallet blev jag avsläppt för att ta det dagliga ansvaret för mina pållar. Jag och Kicki slog ner en stolpe, fyllde vatten och snackade skit.
Istället för att slita på Bergmans väg (!) med ytterligare en biltur så sprang jag hem den där halvmilen och det var riktigt skönt.
Nu har jag mest plugg framför mig. Skitmycket till imorgon, men på något sätt hamnar jag alltid här. Lustigt värre.
Det faktum att den natur som faktiskt bildar denna skogsman ser verklighetstrogen ut gör att det blir en mystisk verklighet. Månen på himlen inatt - som alltid - kanske faktiskt är hans andra öga?
Theodor Kittelsens målningar är precis som man kan föreställa sig skogen i fantasin om man bara vågar lägga till lite mystik.
Det man ser är en skogsgubbe. Just det att man inte ser direkt att det är någonting annat än ett granberg (i alla fall inte jag) ger en väldigt speciell känsla - för vem vet att det inte är så i verkligheten också?, dolt med ett sken av att vara en helt vanlig (men något brant) kulle med träd på...
.
Söndag 18/11
Go'kväll.
Först vill jag bara göra klart några saker.
1. Jag hatar eftertexter! Asså jag kan se en skitäcklig film utan vidare problem, men det är av eftertexten de eventuella mardrömmarna kommer. Helt klart. Det slog jag fast kväll, trots att jag visste det tidigare också.
2. Det är svårt att fota med- och motljus när det är moln...
3. Introt till "skeleton song" satte sig jättesnabbt i mitt huvud - och dessutom på repeat. Jag har ännu inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt. Bra tror jag.
4. Återträffar av gamla kompisar, nära som mer avlägsna, är värt att avsätta tid för!
5. Det är faktiskt snart jul. I alla fall om man tänker på hur snabbt tiden går.
6. Ögonfransfärg på hela högertummen och halva handen är inte så snyggt. Man ser smutsig ut och det värsta är att färgen är permanent...
7. Filippinerna, Nerja, Island, Cypern, San Francisco, "sista minuten" eller inom? Jag kan inte bestämma mig! Själv, eller med någon annan? - och i så fall vem?! ...eller så stannar jag hemma på lovet. Jag har diagnostiserad beslutsångest.
f.m. var tillägnad M. Lindblom i Norrtälje. Vi köpte matsäck och satte oss i parken för att prata gamla minnen, och det gjorde vi minsann - och nya. Sjukt kul att träffa honom, en gammal vän, så här spontant. Guld skulle jag vilja säga!
e.m. tillbringade jag i stallet. Tränade mina båda, och mig själv.
kväll utspelade sig i alla fall i Norrtälje med Ben och Jocke på "på G" med fika, och med foto i resten av stan. Nu sitter jag med Eppsi brevid mig, vräkandes i soffan som vanligt.
Ser fram emot imorgon, det är jätteskönt!
.
Totto-trivsel
Jag har varit i stallet hela dagen. Det bästa är en flock travare på promenad en lördageftermiddag utan stress. Varje gång förvånas jag över hur bra man kan ha det, hur perfekt det är. Funderar på när Joanna kommer hit så att jag och Völur kan bjuda på ett åk runt nejden?
Låt mig presentera min guldklimp; My Track Star a.k.a. Dudde (Duddicks?) som även kallas Drutten av Ove-hov.
Kärt barn har många namn...
Tack för idag, slut för idag.
För- och efterfest.
Snart stallet för långritt, men först lite från igår.
Bjuden till Lövstigen kunde jag inte säga nej. Middag för- och med åtta pers som förfest hos Jenny. Guld.
Förfesten innefattade bland (mycket) annat; hängbröst som livlina,
teflagor i ansiktet som Joanna skrämde livet ur mig med,
kattspya (som jag den här gången faktiskt inte tyckte att det var min tur att ta upp)
Under middagen även Jennys heta grimas-show,
prat om rökig whiskey,
polare med problem
och kvinnor med bindor som har apor under armen.
prat om rökig whiskey,
polare med problem
och kvinnor med bindor som har apor under armen.
Herre Gud säger jag! Hur roligt som helst.
Senare gav vi oss hem till Ludde för efterfest.
Där blev det finns i sjön på vardagsrumsgolvet - Joanna, Ludde, Jenny, Jossan och jag.
...när kvällen led sitt mot slut och vi hade spelat både Johnny Cash och Kate Nash (och finns i sjön) fick vi skjuts hem igen, hem till Lövstigen.Dykarens främsta lag.
Take only pictures
Leave only bubbles °
Keep only memories
Kill nothing but time
Torsdagskväll på torpet
Den långa nosen rycker lite längst ut, ögonen är bara som två tighta knapphål med ögonransar, sneda från den vita bläsen genom ansiktet. Pinnsvansen med lite borst och en han-ands knorr på den vita änden, ligger utmed kroppen.
Hon öppnar sina trötta ögon, jag ler mot henne och hon tittar tillbaka med simmig (simmie?) blick, rätar på sig - vräker sig i hela den långa delen av hörnsoffan fast hon är så liten. Suckar och smaskar för att lika snabbt somna om. Bröstkorgen häver sig djupt. Hon är nog lycklig, för "sådan matte, sådan hund".
Det spricker alltid fram ett leende, jag är svag för henne.
Sitter här och borde ha pluggat. Como siempre. "Men, ojsan. Jag glömde visst pappret i stora huset" och så blir det inte av. Det är ett enkelt sätt att slippa, ett enkelt sätt att ta på sig dåligt samvete. Mårutro.
Kvällens höjdpunkt var i alla fall "Vrakletarna" i SVT 1, 20.30. Seriestart. Coolt som sten! Det sliter i dyktarmen och jag funtar på om jag kan ha en framtid som dykare? Tjaa... Om jag väljer det så har jag det. Jag gjorde ju just mitt första dykjobb för en vecka sen ^^
Alla möjligheter i världen. Kanske ska jag sätta som det där stora målet att skaffa mig vita bubblor i hjärnan (som tydligen alla dykare har p.g.a. trycket, någonting?)
"För faaan Gunnar! Jobba lite där."
Bjuden till den underbara Lövstigen imorgon. Glad för det! Fast jag är så trött, och ska rida långritt på lördag med mina ridbuddies. Jag kan ju alltid gå till middagen med syfte att äta och umgås, men inte gå ut. Fast. Jag vet ju hur det blir (!) om de ska ut.
Ha. ...det blir bara bättre i och med att jag inte kan motstå att följa med - hur mycket jag än hade bestämt mig... (även om det är Mobergs).
Torsdag = Rörlig bild. Jag har suttit hela dagen (10 - 16.30) och redigerat musikvideo. Det blir så jävla bra! Jag grät nästan när jag och Sara lyckats synka Nicks spelande och sjungande på bron till Jason Mraz himself. Asså det var så sjukt coolt! Nick är bäst. Jag ringde Freya och skrek hur sjukt bra det blev och hon skrattade bara. Shit, för att vi lätt kommer att vinna TEG-music awards om vi blir nominerade :)
Summan av kardemumman; En bra dag i ett nötskal.
Hon öppnar sina trötta ögon, jag ler mot henne och hon tittar tillbaka med simmig (simmie?) blick, rätar på sig - vräker sig i hela den långa delen av hörnsoffan fast hon är så liten. Suckar och smaskar för att lika snabbt somna om. Bröstkorgen häver sig djupt. Hon är nog lycklig, för "sådan matte, sådan hund".
Det spricker alltid fram ett leende, jag är svag för henne.
Sitter här och borde ha pluggat. Como siempre. "Men, ojsan. Jag glömde visst pappret i stora huset" och så blir det inte av. Det är ett enkelt sätt att slippa, ett enkelt sätt att ta på sig dåligt samvete. Mårutro.
Kvällens höjdpunkt var i alla fall "Vrakletarna" i SVT 1, 20.30. Seriestart. Coolt som sten! Det sliter i dyktarmen och jag funtar på om jag kan ha en framtid som dykare? Tjaa... Om jag väljer det så har jag det. Jag gjorde ju just mitt första dykjobb för en vecka sen ^^
Alla möjligheter i världen. Kanske ska jag sätta som det där stora målet att skaffa mig vita bubblor i hjärnan (som tydligen alla dykare har p.g.a. trycket, någonting?)
"För faaan Gunnar! Jobba lite där."
Bjuden till den underbara Lövstigen imorgon. Glad för det! Fast jag är så trött, och ska rida långritt på lördag med mina ridbuddies. Jag kan ju alltid gå till middagen med syfte att äta och umgås, men inte gå ut. Fast. Jag vet ju hur det blir (!) om de ska ut.
Ha. ...det blir bara bättre i och med att jag inte kan motstå att följa med - hur mycket jag än hade bestämt mig... (även om det är Mobergs).
Torsdag = Rörlig bild. Jag har suttit hela dagen (10 - 16.30) och redigerat musikvideo. Det blir så jävla bra! Jag grät nästan när jag och Sara lyckats synka Nicks spelande och sjungande på bron till Jason Mraz himself. Asså det var så sjukt coolt! Nick är bäst. Jag ringde Freya och skrek hur sjukt bra det blev och hon skrattade bara. Shit, för att vi lätt kommer att vinna TEG-music awards om vi blir nominerade :)
Summan av kardemumman; En bra dag i ett nötskal.
I will build a mill.
"När förändringens vindar blåser bygger vissa vindskydd, andra kvarnar".
(Kinesiskt ordspråk)
Grundskole-klassföreståndare är inte så dumma ändå! Ibland kan det vara värt att lyssna, trots att vi slutade för 2,5 år sedan.
Kanske dags att lägga ner bygget av skydd mot förändring och dess konsekvenser och istället se det som en chans? Sätta upp mål och satsa på det i livet som ger mig styrka i längden (- tillsammans med de små lyckokickarna som är nog så värda!)
Nostalgitripp i bild.
...om vi redan är lite nostalgiska så varför inte köra vidare på det spåret och öppna fotoalbumet på glänt?
Lia har ju vuxit upp på landet, nära djur och familj. Katter och hundar har vi alltid haft...
Lia har ju vuxit upp på landet, nära djur och familj. Katter och hundar har vi alltid haft...
"Verae amicitiae sempiternae sunt" - Sann vänskap är evig
VARNING. RÄTT DJUPT.
Jag mötte en del av min barndom igen.
Ni vet när man ser någonting, besöker en plats eller träffar en människa från en tidigare epok av livet så kan det kännas jobbigt, som att man bryter det fina gamla som fanns kvar endast i minnet. Som när jag såg Skönheten och Odjuret för ett tag sen. Jisses, den var osammanhängande, kort och inte alls så spännande som jag minns den från förr! Jag förstörde den. Lätt! Tyvärr.
Jag uppmanar er till att bevara sådant man är rädd om från förr, om det finns risk att man sabbar någonting man vill ha kvar, som det är.
- Och jag tänker inte förstöra Rasmus på luffen genom att se den!
...men i onsdags mötte jag en del av min barndom som jag i förväg visste skulle behålla sin charm när jag och Jocke för första gången åkte och hälsade på Tant Lisa och Fabbo' Bengt sen de flyttade från eken. Nu bor de på Jarl Mats te.
För sex år sen. Jag var där jämt. Jag och Mickan. Kokade te på Lisas örter, julbakade och rodde över sjön för middag. Tryggt.
Idag bor de vääldigt fint vid sjön, med lador och magasin - Lisa inredare och Bengan snickare. Bengt har till och med en egen traktor! HAHA. Jag blev bjuden på ett åk runt hans ägor, och tackar inte nej. Inte heller tackar man nej till Lisas paeLLa.
Behöver jag säga mer? Tack så mycket för en skitmysig kväll, och grattis igen Bengan!
Jag mötte en del av min barndom igen.
Ni vet när man ser någonting, besöker en plats eller träffar en människa från en tidigare epok av livet så kan det kännas jobbigt, som att man bryter det fina gamla som fanns kvar endast i minnet. Som när jag såg Skönheten och Odjuret för ett tag sen. Jisses, den var osammanhängande, kort och inte alls så spännande som jag minns den från förr! Jag förstörde den. Lätt! Tyvärr.
Jag uppmanar er till att bevara sådant man är rädd om från förr, om det finns risk att man sabbar någonting man vill ha kvar, som det är.
- Och jag tänker inte förstöra Rasmus på luffen genom att se den!
...men i onsdags mötte jag en del av min barndom som jag i förväg visste skulle behålla sin charm när jag och Jocke för första gången åkte och hälsade på Tant Lisa och Fabbo' Bengt sen de flyttade från eken. Nu bor de på Jarl Mats te.
För sex år sen. Jag var där jämt. Jag och Mickan. Kokade te på Lisas örter, julbakade och rodde över sjön för middag. Tryggt.
Idag bor de vääldigt fint vid sjön, med lador och magasin - Lisa inredare och Bengan snickare. Bengt har till och med en egen traktor! HAHA. Jag blev bjuden på ett åk runt hans ägor, och tackar inte nej. Inte heller tackar man nej till Lisas paeLLa.
Behöver jag säga mer? Tack så mycket för en skitmysig kväll, och grattis igen Bengan!
Kastat 50.000 kr. i sjön.
Vem vet vad jag hittar om jag rotar på botten?
Imorgon blir en speciell skoldag, Spännande! Jag ska göra dykjobb för skolan och hämta upp en kamera på X antal meters djup.
Idag var två mediaelever med TVproduktion ute på jobb vid Näsbys hamn och de håller som bäst på att rigga utrustningen när 50.000 kronors-kameran helt enkelt bara glider av stativet och ner i vattnet. De båda snopna eleverna kunde inte göra mer än att ringa till mamma och förtälja vad som hänt. Herre Gud, jag menar vad gör man? Jag kan precis känna hur de känner när man önskar att man bara kunde göra det ogjort. Jag menar, hur ofta är det som den feta kameran glider av stativet - och dessutom ner i vattnet!
Mamma kom upp till mig i Avidden och frågade om jag vill göra dykjobb, skolan betalar luften så i ottan packar jag utrustningen och så är teamet med imorgon igen för att filma när kameran blir bärgad by me.
När försäkringsbolaget tagit sig en titt på objektet ska den förvaras i ett akvarium uppe på redaktionen - grym idé. ...och det är jag som plockat upp den (för hoppningsvis).
- Svar ja. Jag fick upp kameran på första försöket, trots grumligt vatten och ont om plats mellan båt och kaj. Dyket tog inte mer än runt en minut och jag blev utnämnd till dagens hjälte (av mig själv).
Sittin' on a dock of the bay.
Sittin' in the mornin' sun
I'll be sittin' when the evenin' come
Watching the ships roll in
And then I watch 'em roll away again, yeah
I'm sittin' on the dock of the bay
Watching the tide roll away
Ooo, I'm just sittin' on the dock of the bay
Wastin' time
I left my home in Georgia
Headed for the 'Frisco bay
'Cause I've had nothing to live for
And look like nothin's gonna come my way
So I'm just gonna sit on the dock of the bay
Watching the tide roll away
Ooo, I'm sittin' on the dock of the bay
Wastin' time
Look like nothing's gonna change
Everything still remains the same
I can't do what ten people tell me to do
So I guess I'll remain the same, yes
Sittin' here resting my bones
And this loneliness won't leave me alone
It's two thousand miles I roamed
Just to make this dock my home
Now, I'm just gonna sit at the dock of the bay
Watching the tide roll away
Oooo-wee, sittin' on the dock of the bay
Wastin' time
I'll be sittin' when the evenin' come
Watching the ships roll in
And then I watch 'em roll away again, yeah
I'm sittin' on the dock of the bay
Watching the tide roll away
Ooo, I'm just sittin' on the dock of the bay
Wastin' time
I left my home in Georgia
Headed for the 'Frisco bay
'Cause I've had nothing to live for
And look like nothin's gonna come my way
So I'm just gonna sit on the dock of the bay
Watching the tide roll away
Ooo, I'm sittin' on the dock of the bay
Wastin' time
Look like nothing's gonna change
Everything still remains the same
I can't do what ten people tell me to do
So I guess I'll remain the same, yes
Sittin' here resting my bones
And this loneliness won't leave me alone
It's two thousand miles I roamed
Just to make this dock my home
Now, I'm just gonna sit at the dock of the bay
Watching the tide roll away
Oooo-wee, sittin' on the dock of the bay
Wastin' time
Fragile soul
Herre Gud...
Kom hem efter den första dagen i skolan. Det var en rolig dag och jag var glad. Jag har framkallat och kopierat bilder som jag tagit analogt. Jag är jättenöjd - högsta betyg! ...och så kommer jag hem och visar mina verk för pappa som direkt säger vad jag borde gjort annorlunda, fast jag allvarligt inte tycker att det finns några fel. Typ som att bilden nedan är för mörk i mitten. Bara för att han har kopierat analoga bilder i 30 år!? Jag går för tusan min grundkurs i Foto och har inte ens börjat efterbelysa än.
Han vill säkert hjälpa, men så skör jag är slår det helt fel. Det han klagade på är småsaker (Eppsi är ju fan svart), men jag hade så gärna velat höra något bra, att de är fina - så stolt jag är. var.
Sådana saker får mig att bara svämma över för jag har en sådan jävla prestationsångest och rent allmänt är skum i humöret. Ibland hur lycklig som helst och helt plötsligt utbryter raka motsatsen.
Vill göra bäst hela tiden, men minsta minsta motgång får mig att falla ...och så plötsligt från att ha varit så nöjd och glad blir jag jätteensam. Bara gråter själv hela kvällen och utmattad och nollställd känner jag nu för att bada, och för att träfa Krille.
Mamma och pappa blir frustrerade, typ arga när de maktlösa eftersom de inte vet när mina sammanbrott kommaer, och såklart att de kommer över huvud taget.
Pappa bad'la om ursäkt. Inte bokstavligen, men genom att scanna min bild i alla fall. Här är den. Kvällens utlösande faktor:
Även om pappa inte tyckte att den var perfekt så är motivet
bland det finelifinaste som finns!
Valda delar från v. 44
HÖSTLOV.
Tiden går så sjukt snabbt. Veckan är nästan slut, vare sig man vill eller inte. Jag har verkligen gjort mycket.
Sedan om jag har fyllt det eller flytt det kan man ju diskutera. Jag är i alla fall glad. Tack!
Ensam under en bro, Öster Ledinge.
Scones, urgrottad deg och koksaltlösning i kastrull. Morgon hos Jocke.
Myskväll hemma hos af Malmborgs. Svea rike, hur bra som helst!
Tydligen vann jag och David (tillhörande ätten Brahe) när jag somnat.
Det var i grevens tid!
Joanna gave me hope
...trots snön. Tack för trevliga kvällar detta lov!
- Du är härmed utnämnd till årets nykomlig hos mig. Stort'e!
Tiden går så sjukt snabbt. Veckan är nästan slut, vare sig man vill eller inte. Jag har verkligen gjort mycket.
Sedan om jag har fyllt det eller flytt det kan man ju diskutera. Jag är i alla fall glad. Tack!
Ensam under en bro, Öster Ledinge.
Filmteam. Gänget hela veckan!
"Vänta buss. Vänta. Vänta!"
Scones, urgrottad deg och koksaltlösning i kastrull. Morgon hos Jocke.
Myskväll hemma hos af Malmborgs. Svea rike, hur bra som helst!
Tydligen vann jag och David (tillhörande ätten Brahe) när jag somnat.
Det var i grevens tid!
Joanna gave me hope
...trots snön. Tack för trevliga kvällar detta lov!
- Du är härmed utnämnd till årets nykomlig hos mig. Stort'e!
Bacillen talar ut.
"Det är roligt fortfarande", sa bakterien
som tyckte det var kul så länge det varade (i tungan).
som tyckte det var kul så länge det varade (i tungan).
Mamma och pappa rusar omkring i huset som skollade råttor (?) nu när de gör sig iordning inför 40-årskalaset för min kära syster som ska hållas idag.
Nu sitter jag i ridklider och tovigt hår på bänken inne på toa och lyssnar på Queen - I want to break free. Måste nog pallra mig ner och duscha före kalaset.
Jag villar Valnötsbröd.
Kul var det igår i alla fall. Det har varit ett sjukt lyckat lov ändå.
Jag önskar att hela livet kunde vara ett höstlov.
