Isens och eldens land.

Solith har rätt. Jag kan ju tänka på Island när jag blir ledsen; vidsträckta vyer, vulkaner, glaceärer, hästar, språket, historian och havet med dykning och valar. Island verkar ju ha allt?!
En gnista av hopp tänds alltid då. Utan undantag. En dröm. ...en framtid?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0