Alexia

Hemma idag igen. Liksom igår - fast jag inte var hemma...

Gårdagen var en social men slängig dag. Jag vaknade i Fisksätra hos kusinen och så lämnade vi världens sötaste Alvis på dagis. Jag begav mig in till Hufvudstaden för att handla massor jag hade  på en lista - och lite till.

Heldag på stan så att benhinnorna kändes av och så gav jag mig till allas vårt Norrtälje per autobus. Där mötte jag Jocke som körde oss till Lars och där lagades det mat. Med storebrors förmåga att speja på sin lillasyster ("Storebror ser dig") kunde han hjälpa mig över fälten och genom skogen till Mickans lägenhet där Mickan, Solith och Johanna väntade tillsammans med the Fuckers och Kaninkokerskan. Inte direkt mina favoritprogram, då jag hellre sitter hemma och spelar fiol. Eller?


Chillade och pratade och drack te och åt frukt gjorde vi, innan röda faran tog oss ända till Donken. Maräng swisch/swiss och sen hämtade Jocke upp mig och Helena till sexan.

Väl där ringde världens finaste människa från världens störta partyö och pratade så att calling card:et tog slut. Oops!

Dusch ;) och sen bara sovandi.

---

Imorse väckes jag av Jocke som iklädd taxikläder hade Lill-Nisse i famnen. Hela h.f. var uppsvullen och han hade svårt att stötta. Familjens lilla låtsasveterinär bedömde läget under kontroll då a.t. var u.a.

Buss till Norrtan igen för att besöka Folktandvården. Skruvade av pluppen på staven redan i väntrummet, så att hon inte skulle börja klaga på den... Tungpiercing är väl kanske inte Tandis bästa vän?

Fint och rent och ingen sten. Inga anmärkningar på slitage av metall eller liknande. Fina bananer. Däremot undrade hon om jag föddes med Gulsot. Tydligen kunde hon se det. Ingen aning.

Hem åkte jag. Det var kallt ute, så jag fortsatte sitta inne och skriva visa application (den är klar nu, bara inresedatumet som ska bokas på Island). Försäkringen ska fixas genom Signhild och vaccinationerna är klara. Nu är det ytliga saker som solkräm, badkläder och guidesaker som ska packas.
En vecka kvar, folks!

Nu har solen fått för sig att spricka fram och då ska jag ta tillfället i akt att vänja min bleka hud.
.

Sitter och suckar lika högt som under ett matteprov. Fan. Fett besviken.

Att han inte - ens gång nummer två - kan se till att vara påläst och förberedd nog att komma hem - och att dessutom inte se till att vi får veta! Att sätta sin familj i skiten på det viset, i synnerhet som jag åker om 11 dagar. Kanske är det inte så viktigt för honom, men för mig är det det. Överlever gör jag, men måste erkänna att besvikelsen tar greppet över mig ibland. Som nu. As, pottsork och senapsgas.

Frustrationen över brorsan lägger sig så fort jag tänker på Danni igen. He-he. Han är nu på en paradisö med alla sina Húsavíkur friends. Graduation trip till Ibiza. Jag är glad för hans skull och han är verkligen värd alla paradisöar i hela världen efter alla dessa år i skolan, allt slit inför resan och inte minst som utnämd till skolans bästa elev (+ tre andra priser). Ååh, stolt flickvän längtar.

11 dagar vaffan. Har varit mer förr...

Måndag - skola, sen Fiskis med Emma och sova över.
Tisdag - träffa Jocke, förberedelser (stan och shoppa det sista?)
Onsdag - Tandläkaren. Fotboll under TEGdagen.
Torsdag - jobb
Fredag - PACKA
Lördag - jobb
Söndag - jobb
Mådag - vårruset
Tisdag - UM, synoptik
Onsdag - STUDENT
Tordsag - jobb
Fredag - Iceland one-way-ticket

Jag ser ljuset, Jonathan - jag ser ljuset!
.

Efter att jag skrivit hakiupoesi på lektionstid åkte jag och min radiolärarinna till Synoptik i centrum. Där finns väggarna fulla av vackra och mindre vackra brillor i alla tänkabara färger och former. Bakom diskerna står snälla och kunniga optiker villiga att hjälpa den som inte vill bli kallad för "den blinda guiden" ombord på valsafaribåten en andra sommar också.

Trevlig-rödhårig-kvinna hade blivit utsedd till kursledare när jag idag skulle få min privata lektion i hur man sätter i- och tar ut kontaktlinser. Utbudet på marknaden är stort och det gäller nog att ta hjälp av en såhär kunnig person då synfelsbranschen är en djungel.

...så där satt jag i en stol i undersökningsrummet, stirrade in i en spegel medan ena handens pekfinger tvingade ner ögats undre del - samtidigt som den andra höll en en lins på toppen, siktandes på ögat för att få linsen rätt.

50 minuter, 8 linsinsättningar och 8 linsuttag senare var ögonen röda, svidiga och slitna. Får mina första egna om typ en vecka.

Väl ute i butiken igen gick vi åter igen igenom hela sortimentet glasögon för att se vad som passar och inte. Tag en, och du får en på köpet. Tackar och bockar! Efter hemlån och tredje besöket bestämde jag mig nu ändå för ett par Rayban och ett par Moods of Norway. Beställt och klart! Fina bananer.

Linser och glasögon - check! Listan krymper, dock inte lika fort som tiden (på gott och ont).

Lia skriver 15 dagar.

Okej. Nu har det äntligen hänt. Jag har skickat in min sista arbetsuppgift och är därmed redo att sätta punkt för de gångna 14 åren av skola som jag kämpat mig igenom. Jag har haft mina "ups and downs", och nu är det plötsligt ett faktum:

Ingen mer klocka som ringer in eller ut, inga fler "låt stå" på tavlan eller "...ställa upp stolarna efter lektionen". Inga fler klottrade toaletter eller skåp i en skåphall som ingen bryr sig om hur den ser ut. Inga fler "Antaalien" eller "Entendéis?".  Kanske aldrig mer "...så läs kapitel 4 och svara på frågorna i häftet så diskuterar vi i helklass om en kvart". Aldrig mer sitta på första raden och räcka upp handen - aldrig ens längst bak, sovandes. Inga... inget... ingenting såntdär.

Åh, jag önskar liksom att jag hade tid och ork att skriva som jag gjorde för ett år sedan. Väldigt roligt att läsa såhär i efterhand. Tänk vad sjukt egentligen; jag kunde inte veta säkert att mitt drömland är så bra som det faktiskt visade sig vara, jag hade bordat en valsafaribåt EN gång och konstigast av allt: det fanns en tid då jag inte kände Danni.



Projekt på G under de kommande 16 dagarna:

Jag ska förebereda min visa application och därmed också ta fler passfoton och skriva en fullmakt. Jag ska fika i Kaknästornet med Emma, gå runt byn med Johanna och mysa i Solith's kök. Jag ska på linsträning för kontaktlinser på Synoptik, till tandläkaren inför resorna, sjukhuset för att kolla upp humpsen och till UM. Jag ska träffa kusinen och gå på Grönan med storebror när han kommit, och jag ska förbereda gudieningen - bland annat genom att ringa en marinbiolog och skriva ner förra årets replikminnen. Jag har en hund och en häst. Sen ska jag kolla på de filmer jag fått låna om Indien, skriva klart de sista arbetena i skolan, handla det sista inför Island, springa vårruset, jobba, ta studenten och säga hejdå till alla.

Men det är väl inga problem alls. Inte om man kör på i en onaturlig takt. "Sysslolös" och "döda tid" - vad är det? Dessutom känns det som om tiden går fortare (= kommer snabbare till ön) om jag har mycket att göra. Det är så vi fungerar, jag och Kim.

Grattis Norge till segern i Eurovision, föresten - och dan före 17 mai också. Inte för att jag egentligen bryr mig. Men jag gillade verkligen hans låt, nu när jag såg den sådär tre dagar senare... Fiolen är ju en annan av alla mina drömmar.


Jag hade isländskalektion för klassen idag på Pedagogiskt ledarskap. Lärde dem uttala genom genomgång, prata genom dialog, och räkna genom BINGOspel. De skrattade, log och gilla're nog. Högsta betyg och kursen är avklarad. Það kalla ég Frelsi.

Jana lät sig inte fångas och sen åkte vi hem. Har typ pluggat sedan dess. Och lärt mig att indier som röstat får ett lila streck på pekfingret och att Delhi (नई दिल्ली) har en egen stat; National Capital Territory of Delhi.

Presenten saknar jag inte. Det var lika bra att bli av med den!

Tjänade massor med pengar i helgen för framtida drömmar!

Har en vän vid namn Johanna som med tagg ställde upp och tog mina italienskor.
Blir säkert skitbra - och jag får en vecka med familjen och guideförberedelser.

Har ju typ världens bästa lärare på måndagar, så allt löser sig!

Hundens promenader får mig att slappna av och hästen käkar ändå bara gräs.

Halvtid kvar till min islänning idag - där innan jag vet det!