Alexia

Jag sitter här, nybadad, och ska precis gå ner till Lillstugan för att göra natt och till samlingen saker jag håller i famnen hör; tidningen Sportdykaren, en Peak-kofta , ett Hansaplast-plåster och en blodröd klotång.

Man blir ju inte lite sugen på att dyka när man läser en sån här tidning som Sportdykaren, Dyk eller Grodbladet. Nej, nej. Herre Gud! (NOOOOT) Nu är det visserligen sjukt kallt i vattnet, men det spelar ingen roll. Det är värt det. Jag längtar! Bjuden till Gröndal på lördag med två av de bästa för dyk i dy, kyla och mörkt vatten är jag tyvärr tvungen att tacka nej eftersom jag har tagit jobb. Sånt är livet. Jag satsar på ett nyårsdyk istället! Så länge tänker jag plöja denna (bubblande?)färska lektyr.
Koftan hade jag på mig idag.
Plåster sätter man på sår.
Klotången klippte jag Eppsis och Sentas klor med. Även unduaten Trasan's klor och näbb rök. Så blir det om man har överproduktion på keratin (eller vad det nu kan bero på) och "Lia the vet." är i farten. Gloria rör jag inte i dessa sammanhang. Neej. Inte utan narkos. Därför blir det pappas jobb.


Man kan ju knappt gå ute nu ju. Det är hur halt som helst! Bara is överallt. Var typ tvungen att gå halva ÖsterLedinge runt för att få in hästen utan att han bröt benen av sig, och jag fick skjuts på hundpromenaden genom att ta tag i Sentas sele och bara åka med. Värre har jag sällan skådat.

Men - på söndag är det första advent. Man ska inte klaga. Jag känner redan julstämningen och trivs med det! Jag menar hur kan man undgå att känna det när man sitter och skriver med en doftande hyacint under näsan? Nej, det är omöjligt. Annars är väldigt lite omöjligt på riktigt.