Skogtroll
Dagen började med att jag var helt själv i fotostudion för att framkalla och kopiera bilder tagna igår. Sjukt kul och fint som snus att ha allt för mig själv när ingen annan i klassen behagade komma. Av någon outgrundlig anledning sjunger jag alltid när jag kopierar. Idag slapp någon annan höra mig när jag nynnade högt där inne i mörkret, agiterandes belysta papper i kemikalier. Skönt.
I stallet blev jag avsläppt för att ta det dagliga ansvaret för mina pållar. Jag och Kicki slog ner en stolpe, fyllde vatten och snackade skit.
Istället för att slita på Bergmans väg (!) med ytterligare en biltur så sprang jag hem den där halvmilen och det var riktigt skönt.
Nu har jag mest plugg framför mig. Skitmycket till imorgon, men på något sätt hamnar jag alltid här. Lustigt värre.
Det faktum att den natur som faktiskt bildar denna skogsman ser verklighetstrogen ut gör att det blir en mystisk verklighet. Månen på himlen inatt - som alltid - kanske faktiskt är hans andra öga?
Theodor Kittelsens målningar är precis som man kan föreställa sig skogen i fantasin om man bara vågar lägga till lite mystik.
Det man ser är en skogsgubbe. Just det att man inte ser direkt att det är någonting annat än ett granberg (i alla fall inte jag) ger en väldigt speciell känsla - för vem vet att det inte är så i verkligheten också?, dolt med ett sken av att vara en helt vanlig (men något brant) kulle med träd på...
.
Kommentarer
Trackback
