Underbart är kort.

Inställda bussar, lagade spår,
"...som vanligt om 30", skitsamma - jag går!

Mörkret och kylan, den finns där jag är
Går över bron och vad möter jag där?

Ett stort hål i gatan och en kille på knä,
försöker att täcka med skivor av trä.

Jag hjälper direkt, en sekund - inte mer,
"Sådärja! :)" förnöjsamt - ser mig och ler.

Jag ler tillbaka, stannarupp där jag är
Hänförd av intryck, en ny atmosfär.

Han gick runt min axel, jag vänder mig om,
fan, redan borta?! - lika snabbt som han kom.

Folkströmmen flyter runtmig där jag står,
faller med trycket, andas och går.

Nej, ödet har med sig en viss ironi,
jag tinade inom, hur snygg får man bli?!

Kommentarer
Postat av: din blivande fru

LIA. vad duktig du är :) jag är stolt över att vara din fästmö, du kan det där med rim och flyt. well done, hjärtat.

2007-11-25 @ 15:19:39
URL: http://joannawahlin.blogg.se
Postat av: Lia

Det roligaste är att det är så sant! Igår - på väg hem från jobbet. Korsningen Strandvägen/Narvavägen precis efter Djurgårdsbron. Jag höll på att dö!

2007-11-25 @ 16:42:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0