"Verae amicitiae sempiternae sunt" - Sann vänskap är evig
VARNING. RÄTT DJUPT.
Jag mötte en del av min barndom igen.
Ni vet när man ser någonting, besöker en plats eller träffar en människa från en tidigare epok av livet så kan det kännas jobbigt, som att man bryter det fina gamla som fanns kvar endast i minnet. Som när jag såg Skönheten och Odjuret för ett tag sen. Jisses, den var osammanhängande, kort och inte alls så spännande som jag minns den från förr! Jag förstörde den. Lätt! Tyvärr.
Jag uppmanar er till att bevara sådant man är rädd om från förr, om det finns risk att man sabbar någonting man vill ha kvar, som det är.
- Och jag tänker inte förstöra Rasmus på luffen genom att se den!
...men i onsdags mötte jag en del av min barndom som jag i förväg visste skulle behålla sin charm när jag och Jocke för första gången åkte och hälsade på Tant Lisa och Fabbo' Bengt sen de flyttade från eken. Nu bor de på Jarl Mats te.
För sex år sen. Jag var där jämt. Jag och Mickan. Kokade te på Lisas örter, julbakade och rodde över sjön för middag. Tryggt.
Idag bor de vääldigt fint vid sjön, med lador och magasin - Lisa inredare och Bengan snickare. Bengt har till och med en egen traktor! HAHA. Jag blev bjuden på ett åk runt hans ägor, och tackar inte nej. Inte heller tackar man nej till Lisas paeLLa.
Behöver jag säga mer? Tack så mycket för en skitmysig kväll, och grattis igen Bengan!
Jag mötte en del av min barndom igen.
Ni vet när man ser någonting, besöker en plats eller träffar en människa från en tidigare epok av livet så kan det kännas jobbigt, som att man bryter det fina gamla som fanns kvar endast i minnet. Som när jag såg Skönheten och Odjuret för ett tag sen. Jisses, den var osammanhängande, kort och inte alls så spännande som jag minns den från förr! Jag förstörde den. Lätt! Tyvärr.
Jag uppmanar er till att bevara sådant man är rädd om från förr, om det finns risk att man sabbar någonting man vill ha kvar, som det är.
- Och jag tänker inte förstöra Rasmus på luffen genom att se den!
...men i onsdags mötte jag en del av min barndom som jag i förväg visste skulle behålla sin charm när jag och Jocke för första gången åkte och hälsade på Tant Lisa och Fabbo' Bengt sen de flyttade från eken. Nu bor de på Jarl Mats te.
För sex år sen. Jag var där jämt. Jag och Mickan. Kokade te på Lisas örter, julbakade och rodde över sjön för middag. Tryggt.
Idag bor de vääldigt fint vid sjön, med lador och magasin - Lisa inredare och Bengan snickare. Bengt har till och med en egen traktor! HAHA. Jag blev bjuden på ett åk runt hans ägor, och tackar inte nej. Inte heller tackar man nej till Lisas paeLLa.
Behöver jag säga mer? Tack så mycket för en skitmysig kväll, och grattis igen Bengan!
Kommentarer
Trackback