Alexia

Hemma idag igen. Liksom igår - fast jag inte var hemma...

Gårdagen var en social men slängig dag. Jag vaknade i Fisksätra hos kusinen och så lämnade vi världens sötaste Alvis på dagis. Jag begav mig in till Hufvudstaden för att handla massor jag hade  på en lista - och lite till.

Heldag på stan så att benhinnorna kändes av och så gav jag mig till allas vårt Norrtälje per autobus. Där mötte jag Jocke som körde oss till Lars och där lagades det mat. Med storebrors förmåga att speja på sin lillasyster ("Storebror ser dig") kunde han hjälpa mig över fälten och genom skogen till Mickans lägenhet där Mickan, Solith och Johanna väntade tillsammans med the Fuckers och Kaninkokerskan. Inte direkt mina favoritprogram, då jag hellre sitter hemma och spelar fiol. Eller?


Chillade och pratade och drack te och åt frukt gjorde vi, innan röda faran tog oss ända till Donken. Maräng swisch/swiss och sen hämtade Jocke upp mig och Helena till sexan.

Väl där ringde världens finaste människa från världens störta partyö och pratade så att calling card:et tog slut. Oops!

Dusch ;) och sen bara sovandi.

---

Imorse väckes jag av Jocke som iklädd taxikläder hade Lill-Nisse i famnen. Hela h.f. var uppsvullen och han hade svårt att stötta. Familjens lilla låtsasveterinär bedömde läget under kontroll då a.t. var u.a.

Buss till Norrtan igen för att besöka Folktandvården. Skruvade av pluppen på staven redan i väntrummet, så att hon inte skulle börja klaga på den... Tungpiercing är väl kanske inte Tandis bästa vän?

Fint och rent och ingen sten. Inga anmärkningar på slitage av metall eller liknande. Fina bananer. Däremot undrade hon om jag föddes med Gulsot. Tydligen kunde hon se det. Ingen aning.

Hem åkte jag. Det var kallt ute, så jag fortsatte sitta inne och skriva visa application (den är klar nu, bara inresedatumet som ska bokas på Island). Försäkringen ska fixas genom Signhild och vaccinationerna är klara. Nu är det ytliga saker som solkräm, badkläder och guidesaker som ska packas.
En vecka kvar, folks!

Nu har solen fått för sig att spricka fram och då ska jag ta tillfället i akt att vänja min bleka hud.
.