Alexia

Vi har gjort slut och separerat, som en följd av att jag har valt att gå vidare i mitt liv. Utan honom.

Dudde bor numera hemma hos världens bästa Hanna. Efter två timmars kämpande med lastning idag kom vi i alla fall iväg, och åkte inte mer än en halvtimme innan han för första gången satte en hov på sin nya stallplan.

Förhoppningsvis går allt som det ska och i så fall har jag från och med denna stund bara en häst. En vattenhink att fylla, en box att mocka och en häst att rida.
Sjukt, men skönt.


Att sörja Dudde är bara egoistiskt! Han ska ju få det så mycket bättre nu, hos en tjej i ett stall som förhoppningsvis har mer tid för honom. Som kan ge honom vad han behöver - som jag inte kunnat ge i dagens läge. 

Det här är mitt andra feta steg mot den fantastiska framtid som väntar. Den som jag väljer före hästen. Vaccinationskliniken i torsdags var första gången jag kände på riktigt att jag faktiskt är på väg! Det här är andra - och det känns ju bra...

Det är förstås alltid jobbigt när någonting bra tar slut, och jag som är så himla känslig för sånt också. Önskar att var Danni här nu. MEN, istället får jag (som näst bästa alternativ) ta Eppsi i tassen och gå till Hundsjön. Skogen inger frid.