Alexia

Hur man mår tror jag är väldigt mycket (helt?) styrt av hur man tänker, vad som rör sig där inne... Det är viktigt vad man fyller sitt sinne med.
Se det som en vattenkanna som konstant fylls på med kallt eller varmt vatten från en kran (goda eller onda känslor och tankar). Kannan är full men vattnet fortsätter rinna. Ju mer av den negativa kalibern (kallt vatten) desto mer negativt (kallare) såklart.
Tänk då en iskall kanna och så häller man på varmvatten (positiva tankar)... då tar det ju en stund innan det först blir ljummet och sen varmt efter hand. Det säger sig självt... Så fungerar depressioner också, tror jag.
Om man är lite ledsen-i-ögat och försöker tänka positivt ger det sällan direkt-effekt. Man kan inte bli glad på nolltid. Det kan kanske jämföras med stora under-waves eller intonationen i engelska då det tar ett tag innan tankens kraft får påverkan och det positiva fröet slår rot och gror. Kannan är ju fan permafrost-bottenfrusen!
Man fortsätter kanske att tänka negativa tankar ett tag även om förnuftet säger något annat - för att bli glad är en process, ljuset i en tunnel. Fokusera på rätt saker!
Kanske kan också det faktum att man hoppas på tyck-synd-om-från-hela-den-övriga-världen spela in, men tyvärr yttrar det sig ju mest självdestruktivt. Problemet är liksom att det bara är du som tycker synd om dig själv, och ingen blir gladare av att du är ledsen. (Hmmm... Rätt logiskt?)
...SÅ, förstå det här:

"Oh, great Spirit!
...grant me the serenity to accept the things I cannot change,
the courage to change the things I can,
and the wisdom to know the difference"

Om man kunde det; (acceptera allt man inte kan ändra, ändra vad man kan och dessutom lära sig att se skillnaden) skulle livet bli så mycket lättare - i synnerhet för oss i Västvärlden som egentligen ligger så fett högt upp på Maslov's hierarchy of needs (A Theory of Human Motivation) så det är helt sjukt!

Vi i Värstvärlden... - Hur mycket bättre kan man ha det om man tänker på det?! Vad fan är våra problem i det stora hela? I-landsproblem är igenkänningskomik - jävligt rolig ibland faktiskt, just för att det är så dumt när man börjar tänka på det.
Ja, skäms på oss!; "Fack, min nagel gick av!", "Fan va långsamt hon kör!" eller Va?! Har du inte diskat efter dig som jag sa?!". Gash, FFS, IRL, if you think about it ... lär dig att fokusera på rätt faker!

...det kan man kanske genom att (lite då och då, vid behov) starta sin helikopter, lyfta upp vertikalt och hovra ett tag, se ner på allt och uppdatera synen på sin situation. Att faktiskt se med egna ögon ur ett större perspektiv - fan va nyttigt det är!
(Tack mamma!)

Sen finns det de som hävdar att man inte ens ska försöka förbättra sin situation; "Man kan inte ha kul hela tiden" har jag hört från en viss hörna av familjen. Nehe? Det kanske är sant på ett sätt, för hela universum har sina oändliga ups- and downs, men varför i hela friden acceptera sin tristess om man faktiskt skulle kunna ändra på den!? <hint, hint: "Oh, Great Spirit!"-citatet>

"Lycka är att ha något att göra
...någon att älska
...och något att hoppas på"

Jag tror alla människor söker efter Lycka. Alla strävar efter det. Målet i livet? Sen har vi olika bra förutsättningar för att bli lyckliga. Mycket (allt?) ligger på var och ens bord, det är var individs ansvar att förverkliga sig själv och sina drömmar. De som är olyckliga har på något sätt förmodligen trampat snett på livets stig och kanske kommit av sig lite (och gett upp?) - vilket inte säger inte att de inte kan komma på rätt spår igen - sin väg - även om det är tungt.

Det vi har underlättar ett liv; t.ex. rinnande vatten ur kranen, mobiler och massor med pengar. Men! Lyx och Lycka är faan inte samma-lika! Det här med lycka har förmodligen ingenting med behovstrappan att göra. Nope. Jag tror att det är precis som med eld; det krävs tre komponenter. I eldens fall är det syre, värme och bränsle. Så är det bara. Och jag tror vem som helst kan bli lycklig (och lycklig igen?) så länge man har något att göra, någon att älska och något att hoppas på.