Alexia

Igår var en utvecklande dag.
Vi var i Livets Ords, Pelle Svanslös och Veronica Maggios stad: Uppsala.

Jag och Johanna. På uppdrag med min utrustning; intervjua Livets Ord.
Vi hoppade på bussen i gryningen och det var tur, för det tog ett tag att hitta när vi väl var framme i stan. (Jag brukar liksom inte hänga på Livets Ord...) Till slut såg Johanna skylten i samma stund möttes vi av den supersnälle och rätt söte Sebastian. Andra-frukost i något som Johanna tolkade som en dyr cafeteria. Efter en halvstel fika fick vi en betydligt mer avslappnad runtvandring på Livets Ord-komplexet med guiderna Kikki och Victoria; ettor på Livets Ord Gymnasiet.

Väl tillbaka efter att ha sett allt (!) skedde intervjun på Ungdomsavdelningens kontor. Jag hade ett supertrevligt och intressant samtal om syn på homosexuella, vad man ska sysselsätta sig med under sitt eviga liv i himlen och om att ta Jesus i sitt hjärta medan Johanna sov. Jag gick därifrån med 1,5 timmes intervjumaterial och en nöjd känsla (kan det vara Guds närhet?)

Vi åt matsäck och tog oss hurdetvar tillbaka downtown. Jag förvånas varje gång över antalet cyklar. Helst sjukt. Det kryllar nästan så att man blir rädd.

Johanna sökte skor och fann ett par, varpå de första fick korgen. Bokstavligen. RUSL.

Vi vandrade affär in och affär ut och hittade tillslut en domkyrka där kameran fick jobba. Där tände vi två ljus och sen gick vi tillbaka genom stan.

Mitt i vimlet blev vi uppraggade och medbjudna på fest, men eftersom Johanna hade spring i bena blev det inget mer med det. Vi kom förbi den plats där några gamla ensamma människor spelade bingo och så blev det donken innan vi fick åka gratis hem.

På bussen (som inte heter 807) lyssnade vi på Johannas favoriter. Eller en. Igen och igen. 17 år med Maggio. Hon kommer från- och sjunger om den stad vi just tillbringat dagen i; Uppsala. Det roligaste är att så mycket stämmer:
Jag minns min valborgsyra på Stora torget för två år sedan. Där körde vi sanning eller konsekvens på gatan med en glasflaska och nu i Uppsala hade Johanna helt slitit ut sina skor. Vad vill du veta om mig? Jag berättar vad som helst.

Satt i bussen och den där sjuka men sköna känslan kom igen;
Jag skulle kunna dö nu, det är okej - för jag är lycklig.
Ta till dig det, Johanna!