Alexia

Jag har fått ett paket på posten idag.
Ett snyggt paket. En vacker låda. Från Dalarna.

Det tar ett tag innan jag förstår vem avsändaren är... Men plötsligt inser jag och ler då för mig själv, medan resten av familjen ser frågande ut.

I lådan ligger endast en svart anteckninsgbok som påminner om en skrivbok från 50-talet, en vaxtygsbok. På den sitter en vit ettikett; Denna bok tillhör och under står mitt namn skrivet för hand med blått bläck.

När jag lyfter upp boken ser jag en text tryckt i lådans botten, under där boken legat:

Jag förstår inte riktigt. Det går ett par sekunder och sen minns jag den svarta skrivboken igen. Börjar bläddra. Och då... Då förstår jag vad texten betyder. Då jag förstår att någon VERKLIGEN har tänkt till. Det är länge sedan någonting var så spännande!

I boken finns det mer än vad jag såg från början.
ett färgprov fast med ett gem på en sida
ett par fasttejpade frön med skötselråd
en vägbeskrivning
anteckningar skrivna med en underbar handstil
en ritning på en brygga
en annan människas personliga tankar, daterade
en utriven text ur en tidning, fast med ett gem på en sida
där finns också en DVDskiva mellan två sidor.

Det är en film, men ingen vanlig film. Typ det snyggaste jag sett, som verkligen får en att tänka till. Säcken knyts ihop och tidigare frågetecken i filmen får svar i och med det sista uttalandet;

"... alla möten påverkar en på något vis. Hade vi inte möten då skulle vi gå en rätt så tråkig väg rakt fram bara. Det är de här mötena som gör att vi studsar åt sidan och hittar nya vinklar och vägar. Man har alltid något att lära sig utav någon man möter. Han man satt sig för att man inte har något att lära sig, då är man nog den mest olärda av de alla."

Nu måste jag bara ta reda på precis vem jag ska tacka!