Alexia

Idag åkte vi på den där efterlängtade spontana roadtrippen, mamma och jag.
Jag = bakom ratten.
Vi valde att sikta in oss på Hägersten, där mamma bott som liten (3-13 år). För det första fick jag köra dit genom eftermiddagstrafiken en söndag, på Essingeleden. Vi var ute över tre timmar och som tur var kom ingen till skada. Mamma satt och läste tidningen i godan ro.
"Om du skulle fråga henne skulle hon svara att det var "njutbart", bara för att hon läste tidningen och inte hade koll på vad som hände runtomkring."
NAAT

Hägersten var intressant i alla fall. Och trevligt. Så skulle jag kunna tänka mig att bo, om inte jag - miljömänniskan - får bo i en grotta i djungeln med djuren. Eller på Island. Eller där jag lägger min hatt.
Hägersten - en närförort till Stockholm, med träd och berg runtomkring.

Naturligvis hade jag, på något sjukt sätt, lyckats glömma min superkamera hemma. Så mobilen fick räcka.

Kul i alla fall att få följa med till en plats där jag aldrig varit förut, där en människa som står mig så nära (döh) faktiskt levt nästan hela sin barndom. Känns så konstigt att saker pågick innan jag fanns.
Jag fick testa på att vara de förgånga jularnas spöke och få följa med Ebenezer Scrooge till hans barndom (som i "A Christmas Carol" av Charles Dickens)