M24 v.24
Om ett dygn sitter jag på flyget til Island. En vecka live aboard med Grodmännen går så himla fort! Jag har utvecklat min dykning mycket och varje dyk har varit en väldans upplevelse!
Det är sjukt häftihgt och spännande att glida ner genom vattnet utmed linan och söka med lampan i oändligt grönt vatten med lösa partiklar och veta att ju mörkare, kallare och djupare man kommer desto närmre kommer man också vraket. När datorn på armen visar 25 meters djup börjar man kunna urskilja någonting annat än löst öppet vatten under sig, något av mer fast karaktär. Det är toppen på den mast som tillhör den 225 meter långa "kinesen" Fu Shan Hai (kinesiska: 富山海). Hon sjönk efter en kollision med kontainerfartyget Gdynia för fem år sedan.
Att segla omkring på ett vrak, men på 37 meters djup bara komma till första däck, det är mäktigt! Där fanns ändå mycket att se och att sikten låg på 12-15 meter gjorde inget...
Några detaljer är de stora fina bokstäverna FU SHAN HAI på kortsidorna, en telefon radiorummet, batterier i batterirummet, en upphängd jacka, en toalett, trappa och en massa annat sevärt i navigationshytten.
Efter 20 minuter måste man bege sig upp, men sammanlagt fick vi en timmes bottentid på det här vrakets första däck. Man hinner se en del på den tiden, och man hinner "lära känna henne" vilket underlättar navigationen.
Den 11 oktober 1915, under första världskriget, var en lyckosam dag för den engelska ubåten E19 då de lyckades sabba 5 tyska lastfartyg i samma veva. Walter Leonardt, Germania (på grund), Gutrune, Director Reppenhagen och Nicomedia.
De tre senare döks det också på under den här veckan.
I det senaste numret av DYK skrivs bland annat om "Reppen"; "I ett par lådor som står öppna ligger delar av en dagstidning halvt gömda i slammet. Tittar man noga går det att läsa enstaka tyska ord skrivna i tysk stil."
Betänk då att hon legat där sedan 1915!
Jag har inte packat ett dugg än inför Island, så det kanske är dags att göra det?
Det är sjukt häftihgt och spännande att glida ner genom vattnet utmed linan och söka med lampan i oändligt grönt vatten med lösa partiklar och veta att ju mörkare, kallare och djupare man kommer desto närmre kommer man också vraket. När datorn på armen visar 25 meters djup börjar man kunna urskilja någonting annat än löst öppet vatten under sig, något av mer fast karaktär. Det är toppen på den mast som tillhör den 225 meter långa "kinesen" Fu Shan Hai (kinesiska: 富山海). Hon sjönk efter en kollision med kontainerfartyget Gdynia för fem år sedan.
Att segla omkring på ett vrak, men på 37 meters djup bara komma till första däck, det är mäktigt! Där fanns ändå mycket att se och att sikten låg på 12-15 meter gjorde inget...
Några detaljer är de stora fina bokstäverna FU SHAN HAI på kortsidorna, en telefon radiorummet, batterier i batterirummet, en upphängd jacka, en toalett, trappa och en massa annat sevärt i navigationshytten.
Efter 20 minuter måste man bege sig upp, men sammanlagt fick vi en timmes bottentid på det här vrakets första däck. Man hinner se en del på den tiden, och man hinner "lära känna henne" vilket underlättar navigationen.
Den 11 oktober 1915, under första världskriget, var en lyckosam dag för den engelska ubåten E19 då de lyckades sabba 5 tyska lastfartyg i samma veva. Walter Leonardt, Germania (på grund), Gutrune, Director Reppenhagen och Nicomedia.
De tre senare döks det också på under den här veckan.
I det senaste numret av DYK skrivs bland annat om "Reppen"; "I ett par lådor som står öppna ligger delar av en dagstidning halvt gömda i slammet. Tittar man noga går det att läsa enstaka tyska ord skrivna i tysk stil."
Betänk då att hon legat där sedan 1915!
Jag har inte packat ett dugg än inför Island, så det kanske är dags att göra det?
Kommentarer
Trackback
