Alexia

Dan före dopparedan.
Imorgon kommer två tomtar - och satan vad jag har längtat.

Kan inte säga mer än att jag faktiskt är fett förväntansfull och om Gud vill kommer det här att bli Tidernas Jullov!

Har en del saker inbokade, men mest tycker jag bara att det ska bli skönt att få spendera min lediga tid med mina ALLRA närmaste och några till. Fy faan vad bra det är. Och kommer att bli..

GOD JUL

.

Fett mycket händer. Såå glad för det. Fucking 8 dagar kvar och det är helt sjukt! (om man tänker på att nedräkningen började vid 95)

Innan jag glömmer bort det vill jag tipsa den fantastiska julkalendern som får mig att studsa upp ur sängen på morgonen; Asbjørn Brekkes klimatkalender! Herre Gud. Den 36-årige norske oskulden som med hjälp av 24 klimat-smart-tips vill bidra till en bättre värld. Ge honom en chans! Guld i min mening.

Jag jobbar på mina två sista arbeten inför jullovet och hoppas på att de ska bli klara snart så att man kan få koppla av någon gång. Julen är ju trots allt fridens tid!

Saker och ting händer ju hela tiden och min kalender är lika späckad som den brukar vara, men om jag tänker på det funderar jag mest över julklappar, lovet, islänningen och storebror. Jag fokuserar ju ganska mycket på att Daniel kommer hit, men faktiskt är det ju så att jag ska till Island om drygt två veckor också. Det har jag inte riktgit tänkt på, men när jag gör det känns det hur bra som helst!

Jag är hel nu.
.

Fy fan va glad jag är. Jag slog just ihop boken Oryx and Crake efter sista sidan - som jag kämpat!
Det är det som är så sjukt med motiverat pluggande, att det kan vara kul att tvinga sig själv att göra det - för det är så fruktansvärt befriande när man nått resultat och pressen släpper (och kanske har man lärt sig nått på kuppen?). Det blir ju lättare också när man har rutin på pluggandet. Typ att jag vet att jag på min fritid pluggar tills jag somnar - för då blir det helt naturligt och det finns inget annat (... det som kallas för studieteknik?). När man väl är klar med det man ska göra har man tid över, och den tiden blir så mycket mer värdefull. Plus att betygen blir bra. Därför glädjs jag i denna stund för jag har nått ett delmål; jag har läst ut boken. Nu har jag bara den analyserande uppsatsen kvar!

Plus tusenmiljoner andra projekt, men det är så jag gillar det. No pain, no gain som Stefán säger. 
.
.

 Nu har ju tyvärr snön redan regnat bort. Men innan dess, asså... Undrade ju hur mycket snö det fanns där uppe egentligen! Det tog aldrig slut och jag är glad att jag passade på att dra med mig min lilla Madde ut i skogen för Hundsjön-promenad med matsäck och att vi spände på oss längdskidorna för ett åk medan vi hade chansen. Efter att jag begravt Madde fick Eppsi gräva fram henne igen. Underbara under.

Och så har vi ju en konvalicent i huset också. Stackars Sentis är livmoderlös numera (aka matrix loose). Hon har en livboj runt halsen istället för tratt. Med tratten skulle hon aldrig kunna komma genom husets dörrhål. Söt, snäll och stor är Sentis i ett nötskal.

Här framme står en flicka vit, det är Lucia som har kommit hit.
Hon bjuder er på lussekatt, i en lång och mörk decembernatt.
Hon bär en krans omkring sitt hår, och sprider ljus därfram hon går.

Så. Gott folk. Vi har nu kommit till the final countdown. Bara så ni vet, om ni inte redan visste det.

.