70 dagar. 10 veckor.
Jaha. Då sitter jag här. Plötsligt är det min sista dag i Húsavík.
Hur i helvete gick det till?
Den sista helgen här har varit underbar!
I fredags vaknade vi upp på Höfðabrekka och började packa inför helgens roadtrip. På förmiddagen bar det av de 2 timmarna till Varmahlið och dess rafting 6-7 timmar. Så fruktansvärt coolt! Forsränning i white-water, hoppade från en 8 meter hög klippa och gled med strömmen. Oförglömligt!
Under natten körde vi till Myvatn via Akureyri för camping. Det var mörkt och vi hade ingen ficklampa så vi grillade utanför toaletterna. Sov fruktansvärt bra i det mörkblå tältet. Hotellfrukost. Bussines-meeting vid the naturebath och hem för ett staffparty-guidening till Kinnarfjöll och mitt sista isländska lammkött för det här året. Hur jävla guld som helst!
Vaknade upp hemma på Höfðabrekka för sista gången det här året.
70 dagar har gått. 10 veckor.
Under dagen ska jag packa, säga hejdå till alla. Ikväll blir det middag i Lumma med min foster-familj Annisius och vid 22-tiden tar jag flyget söderut till Reykjavik och Sigrún mín. Sover hos henne och flyger via Oslo hem imorgon. Jag träffar Eppsi imorgon. Och allt annat.
MEN.
Har jag någonsin varit mer ledsen för att lämna en plats och en person? Nej, tror inte det. Men. Det är inte slutet. Definitivt inte! Det är bara början!
Hur i helvete gick det till?
Den sista helgen här har varit underbar!
I fredags vaknade vi upp på Höfðabrekka och började packa inför helgens roadtrip. På förmiddagen bar det av de 2 timmarna till Varmahlið och dess rafting 6-7 timmar. Så fruktansvärt coolt! Forsränning i white-water, hoppade från en 8 meter hög klippa och gled med strömmen. Oförglömligt!
Under natten körde vi till Myvatn via Akureyri för camping. Det var mörkt och vi hade ingen ficklampa så vi grillade utanför toaletterna. Sov fruktansvärt bra i det mörkblå tältet. Hotellfrukost. Bussines-meeting vid the naturebath och hem för ett staffparty-guidening till Kinnarfjöll och mitt sista isländska lammkött för det här året. Hur jävla guld som helst!
Vaknade upp hemma på Höfðabrekka för sista gången det här året.
70 dagar har gått. 10 veckor.
Under dagen ska jag packa, säga hejdå till alla. Ikväll blir det middag i Lumma med min foster-familj Annisius och vid 22-tiden tar jag flyget söderut till Reykjavik och Sigrún mín. Sover hos henne och flyger via Oslo hem imorgon. Jag träffar Eppsi imorgon. Och allt annat.
MEN.
Har jag någonsin varit mer ledsen för att lämna en plats och en person? Nej, tror inte det. Men. Det är inte slutet. Definitivt inte! Det är bara början!
Kommentarer
Trackback
