En dröm. Kan bli verklighet.
Chocolate & Vanilla
Borta bortom molnen. Fortfarande.
Back in 'Litla húsið'
Mixed feelings. Those paws are wonderful ...And the smell of them aswell :)
Glad that I've got Eppsi at least, to kura.
I've had my first night in Lillstugan in 70 days. With Eppsi. And Puffin.
I've been so unbelievably happy these past 10 weeks, and that's why I am a bit sad núna when the summer has come to an end. Quite a bit, to be honest.
I'm so spoiled if you think about it.... This dreamsummer - all included - has been PERFECT! (Just as the main character himself).
Of course grateful, thankful and still very happy(!) even though I can't get rid of this annoying empty feeling - a constant lonely mood whatever I do. A piece of me is still left somewhere on the other side of the Atlantic ocean. Most of my thoughts are directed there too. I hope for a quick winter and the New Year to come soon.
The best and most comforting thoughts are that my dreamlike summer actually is the dreamlike reality (- even though it's hard to believe). I try to think of it not as the end, but the beginning and I burst into a big smile when I face the fact that he is still there - he do exist - Danni minn.
Glad that I've got Eppsi at least, to kura.
I've had my first night in Lillstugan in 70 days. With Eppsi. And Puffin.
I've been so unbelievably happy these past 10 weeks, and that's why I am a bit sad núna when the summer has come to an end. Quite a bit, to be honest.
I'm so spoiled if you think about it.... This dreamsummer - all included - has been PERFECT! (Just as the main character himself).
Of course grateful, thankful and still very happy(!) even though I can't get rid of this annoying empty feeling - a constant lonely mood whatever I do. A piece of me is still left somewhere on the other side of the Atlantic ocean. Most of my thoughts are directed there too. I hope for a quick winter and the New Year to come soon.
The best and most comforting thoughts are that my dreamlike summer actually is the dreamlike reality (- even though it's hard to believe). I try to think of it not as the end, but the beginning and I burst into a big smile when I face the fact that he is still there - he do exist - Danni minn.
The perfect summer '08 is unfortunately over.
70 dagar. 10 veckor.
Jaha. Då sitter jag här. Plötsligt är det min sista dag i Húsavík.
Hur i helvete gick det till?
Den sista helgen här har varit underbar!
I fredags vaknade vi upp på Höfðabrekka och började packa inför helgens roadtrip. På förmiddagen bar det av de 2 timmarna till Varmahlið och dess rafting 6-7 timmar. Så fruktansvärt coolt! Forsränning i white-water, hoppade från en 8 meter hög klippa och gled med strömmen. Oförglömligt!
Under natten körde vi till Myvatn via Akureyri för camping. Det var mörkt och vi hade ingen ficklampa så vi grillade utanför toaletterna. Sov fruktansvärt bra i det mörkblå tältet. Hotellfrukost. Bussines-meeting vid the naturebath och hem för ett staffparty-guidening till Kinnarfjöll och mitt sista isländska lammkött för det här året. Hur jävla guld som helst!
Vaknade upp hemma på Höfðabrekka för sista gången det här året.
70 dagar har gått. 10 veckor.
Under dagen ska jag packa, säga hejdå till alla. Ikväll blir det middag i Lumma med min foster-familj Annisius och vid 22-tiden tar jag flyget söderut till Reykjavik och Sigrún mín. Sover hos henne och flyger via Oslo hem imorgon. Jag träffar Eppsi imorgon. Och allt annat.
MEN.
Har jag någonsin varit mer ledsen för att lämna en plats och en person? Nej, tror inte det. Men. Det är inte slutet. Definitivt inte! Det är bara början!
Hur i helvete gick det till?
Den sista helgen här har varit underbar!
I fredags vaknade vi upp på Höfðabrekka och började packa inför helgens roadtrip. På förmiddagen bar det av de 2 timmarna till Varmahlið och dess rafting 6-7 timmar. Så fruktansvärt coolt! Forsränning i white-water, hoppade från en 8 meter hög klippa och gled med strömmen. Oförglömligt!
Under natten körde vi till Myvatn via Akureyri för camping. Det var mörkt och vi hade ingen ficklampa så vi grillade utanför toaletterna. Sov fruktansvärt bra i det mörkblå tältet. Hotellfrukost. Bussines-meeting vid the naturebath och hem för ett staffparty-guidening till Kinnarfjöll och mitt sista isländska lammkött för det här året. Hur jävla guld som helst!
Vaknade upp hemma på Höfðabrekka för sista gången det här året.
70 dagar har gått. 10 veckor.
Under dagen ska jag packa, säga hejdå till alla. Ikväll blir det middag i Lumma med min foster-familj Annisius och vid 22-tiden tar jag flyget söderut till Reykjavik och Sigrún mín. Sover hos henne och flyger via Oslo hem imorgon. Jag träffar Eppsi imorgon. Och allt annat.
MEN.
Har jag någonsin varit mer ledsen för att lämna en plats och en person? Nej, tror inte det. Men. Det är inte slutet. Definitivt inte! Det är bara början!
Längtar till nästa sommar.
Tårar i TC
Jag har haft den första crashen nu.
Vi beställde flygbiljett från AKU-REY för natten den 24. Hade de där förbannade fjärilarna fast på halva vägen när vi bokade. Printade ut den där jävla biljetten och grät i Dannis famn för att jag inte vill åka hem. Bah!
Han tröstade mig och sa att "Lia, tänk på Eppsi, dina hästar, Addars, alla dina vänner. Krille kanske kommer hem, sista året i skolan och sen är du fri."
Han har ju så rätt men jag kommer ju att sakna honom så fruuuktansvärt. Fruktansvärt.
Vi beställde flygbiljett från AKU-REY för natten den 24. Hade de där förbannade fjärilarna fast på halva vägen när vi bokade. Printade ut den där jävla biljetten och grät i Dannis famn för att jag inte vill åka hem. Bah!
Han tröstade mig och sa att "Lia, tänk på Eppsi, dina hästar, Addars, alla dina vänner. Krille kanske kommer hem, sista året i skolan och sen är du fri."
Han har ju så rätt men jag kommer ju att sakna honom så fruuuktansvärt. Fruktansvärt.
Ny lopapeysa. Val är mitt val.
Whale watching guide
Hvalaskoðun
Olycksfågel
Skar mig tredje dagen på en kopp
Bilvälta med Danni. Inte värre än såhär... But no more Betty.
Brände mina ögon i solen, torkade dem i vinden, fick en infektion.
Bilvälta med Danni. Inte värre än såhär... But no more Betty.
Brände mina ögon i solen, torkade dem i vinden, fick en infektion.
Húsavík 080805
Jahapp. Jag svarar i telefonen. Tar emot kunder. Svarar i komradion. Har koll. Medan Sigrún som ær hær för att göra jobbet bara kurar med sin pojkvæn bakom TC. Hmm... Vem ska ha betalt för det...? JOKE.
Jag ær hær i TC och hænger. Jobbar utan betalt. Danni ær i Reykjavik. Jag sakar honom redan. Han ær off 5 dagar och jag ska passa hans katt och hus. Det ær sa konstigt hur det kan bli sa tomt pa en gang "bara" för att han aker.
Jag minns nær jag var liten, nær vi var sma. Mickan och jag; somrarna med hæstarna. Nær hon akte hem efter veckor av skratt och gemenskap blev det tomt. Oj, sa tomt. Jag var halv och ængslig. Precis som nu. Shit. Fem dagar - och hur ska da 260 dagar bli?? Jag kommer ju sakna honom sa fruktansvært. (Fragan ær hur det gar ihop med mitt "normala" liv?)
Om jag hade stannat hade det kunnat bli nagonting riktigt seriöst. Man vet aldrig vad framtiden har i sitt sköte och den tanken ær ganska lættande för mig. Han kommer aldrig glömma mig. Han har ærr pa insidan av vænster arm, och jag pa mitt högra ben - och de försvinner aldrig. Hur mycket han æn försöker kommer jag att finnas kvar ... och det ær viktigt för mig pa nat vis.
Jag tror att mænniskan har ett behov av att bli ihagkommen, en rædsla för att bli glömd. Det ær dærför vi har gravstenar, monument över döda och helst vill leva för evigt.
Mænniskans liv ær sa kort om man ræknar pa det... Historiskt sætt, universum. Vi ær ju ingenting. Ænda betyder den korta tiden sa mycket. För det ær vara liv. Var och ens.
Jag kan inte stoppa tiden. Istællet flyyyger den ivæg. Det gar fort nær man har roligt. Man ska spendera tid med folk som far en att ma bra, (som Natta sa för længe sedan) och göra saker som far en att ma bra. Hellre kort och bra æn langt och trakigt! Det ær nog det som ær meningen med livet. Att lyckas bli lycklig.
Nær bilen vælte pa væg hem fran Akureyri tænkte jag; WOOW jag dör kanske nu, men om jag dör sa dör jag lycklig. Det ær en konstig men vældigt skön kænsla. Jag har lyckats.
Hoppas Krille kommer hem i september. Vart sista ar i skolan, Krille hemma, vænner och fritid. Planera inför næsta ar; ta körkort sa att vi kan turas om att köra, Danni och jag, Öva min engelska mer sa den blir ænnu bættre. Islændskakurs fortsættning. Och sen...
Sen... Nær jag har varit upptagen hela vintern och tiden bara har flugit væg ungefær som den gör pa Island. Da... Da... Kommer sommaren igen och vi tar studenten. Fria att göra vad vi vill. Hur och nær vi vill.
Förhoppningsvis ær han inte gift och har fem krakkar. Om han har det hoppas jag att han ær lycklig. Det ær det enda som ræknas. Jag vill att vi alla ska lyckas.
Jag ær hær i TC och hænger. Jobbar utan betalt. Danni ær i Reykjavik. Jag sakar honom redan. Han ær off 5 dagar och jag ska passa hans katt och hus. Det ær sa konstigt hur det kan bli sa tomt pa en gang "bara" för att han aker.
Jag minns nær jag var liten, nær vi var sma. Mickan och jag; somrarna med hæstarna. Nær hon akte hem efter veckor av skratt och gemenskap blev det tomt. Oj, sa tomt. Jag var halv och ængslig. Precis som nu. Shit. Fem dagar - och hur ska da 260 dagar bli?? Jag kommer ju sakna honom sa fruktansvært. (Fragan ær hur det gar ihop med mitt "normala" liv?)
Om jag hade stannat hade det kunnat bli nagonting riktigt seriöst. Man vet aldrig vad framtiden har i sitt sköte och den tanken ær ganska lættande för mig. Han kommer aldrig glömma mig. Han har ærr pa insidan av vænster arm, och jag pa mitt högra ben - och de försvinner aldrig. Hur mycket han æn försöker kommer jag att finnas kvar ... och det ær viktigt för mig pa nat vis.
Jag tror att mænniskan har ett behov av att bli ihagkommen, en rædsla för att bli glömd. Det ær dærför vi har gravstenar, monument över döda och helst vill leva för evigt.
Mænniskans liv ær sa kort om man ræknar pa det... Historiskt sætt, universum. Vi ær ju ingenting. Ænda betyder den korta tiden sa mycket. För det ær vara liv. Var och ens.
Jag kan inte stoppa tiden. Istællet flyyyger den ivæg. Det gar fort nær man har roligt. Man ska spendera tid med folk som far en att ma bra, (som Natta sa för længe sedan) och göra saker som far en att ma bra. Hellre kort och bra æn langt och trakigt! Det ær nog det som ær meningen med livet. Att lyckas bli lycklig.
Nær bilen vælte pa væg hem fran Akureyri tænkte jag; WOOW jag dör kanske nu, men om jag dör sa dör jag lycklig. Det ær en konstig men vældigt skön kænsla. Jag har lyckats.
Hoppas Krille kommer hem i september. Vart sista ar i skolan, Krille hemma, vænner och fritid. Planera inför næsta ar; ta körkort sa att vi kan turas om att köra, Danni och jag, Öva min engelska mer sa den blir ænnu bættre. Islændskakurs fortsættning. Och sen...
Sen... Nær jag har varit upptagen hela vintern och tiden bara har flugit væg ungefær som den gör pa Island. Da... Da... Kommer sommaren igen och vi tar studenten. Fria att göra vad vi vill. Hur och nær vi vill.
Förhoppningsvis ær han inte gift och har fem krakkar. Om han har det hoppas jag att han ær lycklig. Det ær det enda som ræknas. Jag vill att vi alla ska lyckas.
Svenska köttbullar
