Alexia

Idag, efter min ridtur, satt min mor och jag nere vid sjön och pratade, lyssnade, luktade och såg - typ i väntan på bättre tider, utan brådska och som om det inte fanns någonting i hela världen som kunde få oss därifrån.
Jag vet inte när jag satt ner och verkligen kopplade av senast, men Guld var det.
Vi var närvarande.
Det slog mig att det faktiskt är fredagkväll, och lönhelg dessutom. Jag tänkte på Mobergs och alla vänner jag inte träffat på så länge. Men, när jag satt där med mamma vid stranden så kände jag samtidigt hur lite jag ville gå ut och "röjja"
Jag är inne i en period av motsatsen ...det här känns viktigare liksom.
Ta det inte personligt, men jag är glad att jag har bättre för mig nu för tin'!