Tråkigt äventyr på Lucia.
"Mysiga vägen" bort. Inte ett bekymmer i världen.
200 meter från stallet - efter en underbar ridtur - kommer vi fram mot skenet från ridbanan. Jag sjunger fortfarande eftersom vi mött andra djur tidigare på turen och plötsligt i vår stilla skritt studsar flera rådjur upp på vår vänstra sida (trots min sång). Dudde kastar sig på samma sätt åt höger varpå jag flyger åt vänster och landar på knäna - frusen mark som betonggolv. Det jag hinner se innan jag biter mig själv i händerna av smärta är en galopperande häst bakifrån, en sadel på sned och två stigbyglar som slänger.
Han försvann. Hörde inte ett ljud efter att han dundrat bort. Letade i mörket och hittade bara sprängda staket (alla hagar var trasiga, vet inte hur han kan ha sprungit!) och den ena delen av utrustningen före, och den andra efter ...ingen häst. Jag gav mig ut på Völur för att leta, grät hela tiden så orolig jag var! Efter att ha involverat hela stallet och 2 timmar senare kom han i alla fall tillbaka, Duddicks. Utmattad han med. Med sadeln under magen, utan träns och endast tre skor på hovarna. Inga synliga skador och jag tackar Gud för det!
Men jaja. Nu står han i stallet och äter och jag har lindat mina ömma, svullna och stramande knän ...även om jag måste köpa ny utrustning innan jag kan rida honom igen.
200 meter från stallet - efter en underbar ridtur - kommer vi fram mot skenet från ridbanan. Jag sjunger fortfarande eftersom vi mött andra djur tidigare på turen och plötsligt i vår stilla skritt studsar flera rådjur upp på vår vänstra sida (trots min sång). Dudde kastar sig på samma sätt åt höger varpå jag flyger åt vänster och landar på knäna - frusen mark som betonggolv. Det jag hinner se innan jag biter mig själv i händerna av smärta är en galopperande häst bakifrån, en sadel på sned och två stigbyglar som slänger.
Han försvann. Hörde inte ett ljud efter att han dundrat bort. Letade i mörket och hittade bara sprängda staket (alla hagar var trasiga, vet inte hur han kan ha sprungit!) och den ena delen av utrustningen före, och den andra efter ...ingen häst. Jag gav mig ut på Völur för att leta, grät hela tiden så orolig jag var! Efter att ha involverat hela stallet och 2 timmar senare kom han i alla fall tillbaka, Duddicks. Utmattad han med. Med sadeln under magen, utan träns och endast tre skor på hovarna. Inga synliga skador och jag tackar Gud för det!
Men jaja. Nu står han i stallet och äter och jag har lindat mina ömma, svullna och stramande knän ...även om jag måste köpa ny utrustning innan jag kan rida honom igen.
Kommentarer
Trackback
