Alexia

Mickan, Mickan. Käraste vän!
Jag saknar dig väldigt mycket i och med att vi inte ses särskilt ofta nu för ti'n. Hoppas det fortsätter att ändå bli relativt frekvent i och med att S-J faktiskt är i Norrtälje.

Jag vill önska dig en god Jul och ett Gott Nytt År med några bilder och en påminnelse från förr.


Riksgränsen - Norge. En av alla våra semestrar ihop.


Bäveräventyr i Mora. Där vi också snorklade och åkte på 4hjulings-safari - och spelade in "Jag har inte lång näsa, neerå. Jag har bara kort."


Och tolkar med Völur som fortfarande står i stallet efter lång och trogen tjänst. Fingrarna trillar nästan av när man tolkar, men det är det fan värt!

Jag undrar hur många timmar vi har skrattat och känt intensiv lycka. Veckor räcker inte. Månader, kanske år sammanlagt. Det är lite jobbigt att acceptera att vi aldrig kommer att bli små igen. Det som var då kommer aldrig tillbaka.

Som sommarmorgonen när vi sovit i huset i dungen och gick ut till hästarna som låg i sommarhagen, och vi la oss brevid dem tills solen gått upp. När vi fastnade med stövlarna i leran och höll på att dö av skratt. När jag ramlat av barbacka på grund av balansbrist för att jag skrattat så att jag inte ser. På Cypern, Afrodites, tumlandes bland klappersten. När vi besteg fjället i Gullesfjordbotten och när vi räddade maneter. När du skrämde indianen på tunnelbanan med Sentisminen så att han slutade glo. När vi var på Grönan med Krille och Jim. När vi julbakat hos Lisa och Bengan. När vi plockat snäckor i Andenes och sedan räknade dem utanför husvagnen varpå vi till sist, helt utmattade, somnade på varandra. När vi spelat alfapet på verandan och skrattat så både mamma och vi dör av skratt. När vi kämpat med stockar och pinnar för att bygga hinder. När vi satt i Lisa och Bengans båt med Ottil och sjöng "Hej, jag heter Jens" en ljummen sommarkväll. När vi badat bollhav på McD. När vi rott över till andra sidan och grillat med våra grabbar och de pissade på grillen. När vi varit ute med våra alkoholiserade grannars hund, och när Emma klippte Junior i örat. När vi red långturen med Madde och hon inte kunde vara kompis med oss längre för "vi har inte samma humor". När Isma löpte och du skrev långa hatsagor om katthelvetet mitt i natten och vi garvade så vi grät. När Ottil drev på våra hästar och de skenade runt med oss på, och vi var hjälplösa. När du kommit på mig med det ena och det andra. När jag kommit på dig med det ena och det andra. När vi hade planer på att du kanske kunde flytta hit. När vi sov i höladan. När vi varit på Cosmonova och NRM "Mmm, nam-nam-nam/Blöää." När du skrivit Sentislåtar och vi dansat Sentisdansen på alla möjliga ställen och situationer. När vi fantiserade ihop historier om våra spindlar Kerstin och Stefano på Högmarsö. När vi red till Länna by och badade så att Johannas farfar blev jättearg. När Tindra simmade ut med mig i Addarn och jag trodde vi skulle dö. När du fick plocka hästbajs med händerna då Völle gjort ifrån sig på olämpligt ställe, medan jag satt kvar på min häst och skrattade. När vi gått på loppisar med mamma och du alltid hittar de bästa böckerna först. När vi metat nere vid Hedvigs brygga och ibland fått napp, ibland inte. När vi mot lagens alla regler gått förbi gården och sedan blev jagade av värsta pikétstyrkan och skogsmaskiner med helljus och grejer. När vi kommit vilse i skogen, utan täckning på mobilen, du började gråta och allt var mitt fel. När vi varit på sälsafari. Och valsafari. Och när vi stod vid kanten av vattenfallet och mamma var jätterädd. Och när pappa blev sådär sjukt arg på mig för att jag garvade på fel ställe, och du skrattade i bakgrunden. När vi målade tavlor och du gjorde den finaste av alla, jag minns den än. Och allt annat fint du gjort - och som vi gjort tillsammans. Jag kan fortsätta i en evighet.

Jag vill bara säga att allt det här alltid finns kvar hos mig. Den bästa platsen i mitt hjärta. Det är fan min barndom.