Julidyll?
Vampyren som bet pappa i benet tidigare idag, har han tätt intill sig i sängen som om inget hade hänt. Mamma snarkar. Vi hann inte med att införskaffa och klä gran tillsammans i år, för den här familjen lyckas alltid ha en miljon andra saker för sig hela tiden. Det är inte konstigt, och inte oförståeligt. Snarare tvärt om, om man vet hur vi lever. Djuren med stort D tar för fan all tid och ork vi har. I alla fall för föräldrarna som är i pensionsåldern. Jag kan inte klandra dem. Mamma ska upp och mata hästar imorgon svintidigt. Andra svängen till stallet blir när vi tar ut dem vid 8. Om... 6 timmar. Och det är därför jag sitter uppe som jag gör nu - under gemenskapens högtid(?).
Men jag fixar det. Jag och Eppsi gick ut och högg en gran i stora skogen bakom huset. Jag har nu klätt den själv, och lagt mina paket under. Stilla ro och frid råder i Addars denna natt, 2007 år efter Jesusbarnets födelse.
När jag pyndar granen spelar julmusiken från datorn på bordet. Eppsi iakttar mig och ljusen brinner sakta ner. Jag sjunger stilla med i låtarna, men kommer på mig själv med att det känns som om det lika gärna skulle kunna vara en ljummen junikväll och att jag bara gör ett dumt påhitt mitt i natten. Det som dock får mig att inse den tragiska verkligheten är just att jag gör det helt själv. Jag gör det för att jag måste. För att ingen annan gör det och för att det är straff på att inte klä granen på uppesittarkvällen. (Bara att jag bloggar såhär är ju fan tragiskt). Det kommer i alla fall att vara en sjukt bra överaskning i ottan, för mor och far kan ju inte tro att jag ska ha fixat allt alldeles, helt mol alena. I och med det vet jag ju att jag har varit så pass snäll så får jag kanske den där fina, fina fenan jag berättade om. Förlåt mig mina övriga synder (utan löfte att jag inte gör om dem)!
Nästan allting är som vanligt och som det ska, exklusive allt negativt. Mitt svar på en fråga om vad jag önskar mig;
"... en bror till Sverige, en isländsk ordbok, komplement till dykutrustningen och en resa runt jorden. Tänk vad coolt det vore om man kunde få allt man önskar."
God Jul!
Men jag fixar det. Jag och Eppsi gick ut och högg en gran i stora skogen bakom huset. Jag har nu klätt den själv, och lagt mina paket under. Stilla ro och frid råder i Addars denna natt, 2007 år efter Jesusbarnets födelse.
När jag pyndar granen spelar julmusiken från datorn på bordet. Eppsi iakttar mig och ljusen brinner sakta ner. Jag sjunger stilla med i låtarna, men kommer på mig själv med att det känns som om det lika gärna skulle kunna vara en ljummen junikväll och att jag bara gör ett dumt påhitt mitt i natten. Det som dock får mig att inse den tragiska verkligheten är just att jag gör det helt själv. Jag gör det för att jag måste. För att ingen annan gör det och för att det är straff på att inte klä granen på uppesittarkvällen. (Bara att jag bloggar såhär är ju fan tragiskt). Det kommer i alla fall att vara en sjukt bra överaskning i ottan, för mor och far kan ju inte tro att jag ska ha fixat allt alldeles, helt mol alena. I och med det vet jag ju att jag har varit så pass snäll så får jag kanske den där fina, fina fenan jag berättade om. Förlåt mig mina övriga synder (utan löfte att jag inte gör om dem)!
Nästan allting är som vanligt och som det ska, exklusive allt negativt. Mitt svar på en fråga om vad jag önskar mig;
"... en bror till Sverige, en isländsk ordbok, komplement till dykutrustningen och en resa runt jorden. Tänk vad coolt det vore om man kunde få allt man önskar."
God Jul!
Kommentarer
Trackback
