Piercing. Á la Einstein?

Smärta, snyggt... - smart?

Funtar på att ta hål i tungan. Längtan har kommit tillbaka. Ma hävdar fortfarande att jag inte kommer att kunna prata i radio, men jag tror det är bullshit. Emma i klassen  gjorde det för en fucking vecka sen och hon käkar hamburgare och snackar som vem som helst. En vecka... Okej, det kan slå olika - men jag skulle dessutom utan problem livnära mig på soppa i en månad för att få piercingen. Hrefna har det också. Jag gör det på en välkänd studio, med erfarna piercare, ordentliga instrument och äkta smycken. Om jag får infektion kan jag ju alltid ta ut den, eller om jag skulle läspa som mamma är så orolig för. Man väntar ju inte så länge att tungan ramlar av. Det är i och för sig allvarligt om det skulle vara så att en infektion uppstår (akuten?), men den dagen den sorgen. Man lever bara en gång. Testar man inte får man aldrig veta och jag kan ju dö om en vecka så vad spelar det för roll då om min emalj skulle försvunnit när jag var 65. Dessutom lär jag väl inte ha kvar navelsmycket heller då. Om magen är fet och jag menar... hur skulle en kärring se ut med hål i tungan? Äh, det kunde inte varit ett mindre problem!

Har frågat Krille om han vill göra det med mig. Kanske på samma dag, fast vi är på olika sidor om klotet. Grymt vore det. Och jag är ju faktiskt 18. Tungan är ett hemligt ställe. Det lockande är att man bara ser den ibland. Jag menar - hur många kunde tro att Einstein hade hål i tungan?  (Montage: Lia)

image25

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0