Dykresa och Guld.
Nu sitter jag i datasal på skoln och väntar på att mamma ska sluta.
Jag har haft min första riktiga skoldag och den allra första timmen var matte B. Luddicks lyckönskade mig igår och påstod att jag kommer att få en hard time. Men läraren Micke Blom verkar snäll, tålmodig och pedagogisk - vilket jag tror att jag kommer att behöva detta år för denna kurs. Dessutom tycker jag att sannolikheter är gansk kul... :)
Dagen har varit bra och jag känner att jag redn har hittat en massa intressanta människor att slå mig i slang med. Vi har redan skaffat oss interna skämt och det är ju tamejfan Guld!
Jag har haft min första riktiga skoldag och den allra första timmen var matte B. Luddicks lyckönskade mig igår och påstod att jag kommer att få en hard time. Men läraren Micke Blom verkar snäll, tålmodig och pedagogisk - vilket jag tror att jag kommer att behöva detta år för denna kurs. Dessutom tycker jag att sannolikheter är gansk kul... :)
Dagen har varit bra och jag känner att jag redn har hittat en massa intressanta människor att slå mig i slang med. Vi har redan skaffat oss interna skämt och det är ju tamejfan Guld!
När mamma slutat om några minuter ska vi åka förbi dykskolan på vägen hem, för jag ska fylla mina tuber med Nitrox och kanske köpa en ny dykdator (om ekonomin håller för det). I övermorgon ska jag nämligen bli upphämtad efter lunch och så ska jag och Bill och Nettan åka till västkusten för att dyka heeela helgen. Hur coolt som helst! Jag är priviligierad som får åka med dessa underbra männsikor!
Efter att tuberna är fyllda ska jag och Joanna träffa Calle och kanske Ludde i parken tillsammans med (X antal) människor som också vill hänga på deras sista sommarlovsdag ever. Hur guld som helst när man tittar ut genom fönstret och inser att vädret är bättre än någonsin förr för picknick i parken.
Gah, vem skall man tacka om man inte är underdåning en speciell Gud?
Jag är glad helt enkelt. Vilken jääävla tur att jag bor hemma igen. Beslutet kunde inte varit mer rätt. Eller jag kunde inte tagit ett mer riktigt beslut kanske det heter.
Jag längtar till nu hela tiden, och till allt som ska komma. Så kände jag inte förut. Det har inte varit såhär bra sedan sommaren '04. Då när jag hittat delfinerna, började dyka, började Himpa och allt det där. Sen har jag varit i någonting som jag väljer att se som en nödvändig svacka. Om jag inte hade haft det så jobbigt är ju sannolikheten inte så stor att jag skulle uppskattat just detta nu som jag gör - eller vad sa Micke nu igen, hur stor var sannolikheten?
Nu har mamma slutat och vi ska åka och fylla mina flaskor.
May the force be with you!
Lia Askelöf, Täby.
Trackback
