Alexia

Nu, surrö ...händer det grejer.

Hade nationella idag. Fem timmars provtid, gick som smort och jag kände mig uppvärmd från högskoleprovet på åtta timmar i lördags. Här var det ju bara ett prov och inte sju, tack och lov. Under ämnet engagemang och påverkan skrev jag om arv och miljö. Lyckades få ihop allt med en röd tråd genom Mandela, biofilm och brutna lösnaglar. Blir skitbra.

Resten av dagen har gått åt till projektet. Oj, vad jag har redigerat ljud, printat bilder, letat plats att stå på och så vidare, för imorgon är nämligen den stora projektproduktsredovisningsdagen. Jag ska klä ut mig och stå i AVID 7 mellan 10-14, öppet hus för den som är intresserad. Lär bli... intressant.

Ikväll kämpar jag med den sista texten. Asså hur i hela fridens namn kunde det bli såhär? I början av året tänkte jag att nu ska jag minsann disponera min tid och hinna klart med produkten i tid. Men... Det är ett fenomen. Jag sitter här, precis som 95% av alla andra och bara stressar för att hinna klart. 100 p. kurs. 100 timmar, på två dagar... Lycka til!

För övrigt är det bara två dagar kvar nu. Torsdag och fredag. På lördag ses vi - klockan fem. HEEEELLT sjukt. SÅÅÅ OTROLIGT, fruktansvärt bra! Det känns lite skönt att vara såhär upptagen med saker, för då plötsligt räknar jag dagarna igen och inser att det fan är nu det händer. Jag står vid den här coola strömmen och måste hoppa i, den här känslan av att ryckas med. Jag behöver inte vänta längre, eller längta mer. 84 dagar har gått, 2 dagar kvar.
Att komma till Irland är bara en bonus - det är Danni som är nr 1.