.
I miss him so much. And it's getting worse. It really does.
Longing for Christmas.
Frimärken
To work as a journalist IRL is probably really cool! You meet different kinds of people, learn a lot from them - and of course from what they’re doing as well!
Today’s lesson: Stamp collecting a.k.a. Philately.
I went to the Postal museum (located in the old town of Stockholm) because there are two new series of stamps released today - autumn fruits and cartoons - and also because of the celebration of “the day of the stamps” on Saturday.
Things were going on at the museum today; the artists behind the famous Swedish cartoons (now printed on the new stamps) were writing autographs, and the engraver líka.
So… I went to the postal museum and got treated like a Queen only because I came from a radio station; private sightseeing around the museum with a guide, they brought experts to me (for interview). A nice guy gave me a book for free, I got a glass of lemon water, and so on...
It was really nice, even though I asked for none of those favours.
…Like a celebrity, ha? That’s how it is to be a reporter!
I talked to hobby collectors (mainly elderly men and women), who wanted their new stamps signed by the people involved. I also talked to experts within philately, organizers from the museum and the engraver himself (there are only three stamp engravers in Sweden) - all those people I talked to were involved in these new series released today - in one way or another.
Came home with one hour material in total (the whole thing is supposed to be around 3 min.) Here are some of the questions I came up with;
What makes those old, useless little pieces of paper that fascinating?
Is there any typical philatelist? - Describe him/her!
Your favourite stamp/motif?
What does the future for the stamp look like (I mean because of mail vs. e-mail and so on)?
I learned today; Even though those stamps are very small and seems simple, they are made by real enthusiasts! It takes a lot of time and effort to produce those little works of art.
Haven't checked the spelling. Sleeping in front of my tölva now!
Heyrumst á morgun!
Godnatt!
Torö stenstrand. Förra helgen.
Hi! I'm proud of my hobby...
Me and my buddy Nettan.
Be prepared, flat fishes - here we come!
Weightless
Blåstång. Bladderwrack. (Rätta mig Daniel Johansson, om jag har fel!)
The best of all (nooot) - the barbecue afterwards.
Always nice of course, and a part of our diving.
Hope for another excursion again soon!
Midnight golf 080923
FOUR!
Madde knows garanterat how to get the right swing!
Madde lost a peg during a shot. She had to walk around in the dark night to search for it in the dewy grass, without a torch... She actually found it, against all odds.
Forgot the cups? Drink directly from the thermos!
Cold feet? Just put them in a bag, vettja!
Kan tänka mig att göra det igen, men det får inte bli någon vana!
(¯`·._.·88 days left·._.·´¯)
Woke up at 6 o'clock this morning (thanks to my new clock radio) and went running. We ran along our lake and in the beautiful autumn forest.
Eppsi happy = me happy
Ég er svo þreytur, and one reason could perhaps be that phone call from Iceland yeaterday night (- lasted for around 3 hours).
But as you already know; It's worth it, Danni. No doubt!
Am in school now after a looong day with English C and Pedagogical leadership. Just waiting for mom now, stuck in a meeting.
Beacause of a birthdaykid in the family, mom and dad went to Wattholma gård (a combined conference centre and farm, owned by my uncle Bosse) during the weekend to celebrate dad's 60's birthday. They went all by themselves and left their poor kid (noooot!) with the responsibility for house and animals.
I went diving on Saturday, together with some happy people from Grodmännen. Me and my buddy Nettan were down for 80 minutes (we got lost), studying the seaweed and flat fishes of Torö. 13 degrees and sun. Perfecto!
Dad just called me. He sat on the veranda (as he use to do) and heard one of these really uncommon ravens. He thought of me because of the Icelandic movie "Hrafninn flýgur" and just felt like calling. Chatted a bit.
I love those spontaneous surprises!
Kväll i Båtsmanstorpet.
Nu är det bara 92 dagar kvar tills Danni kommer. Dagarna blir kortare på grund av ljusetm men det är inget jag längre bekymrar mig om; för det första är det bara ett tecken på att vi kommer närmre jul och för det andra ser man groparna i vägen bättre på kvällen när det är mörkt tidigt och bilens lampor lyser när jag kör hem från stallet.
...för nu har jag kört med mamma också. Känns bättre, blir roligare hela tiden. Kommer nog kunna fixa det här i alla fall!
Önskar Elinor lycka till imorgon när hon ska köra upp! ...en vacker dag (ganska snart) är det min tur.
TO-DO:
Shoppa second hand med Solith inom en snar framtid. Hoppas.
Friskis med Johanna, Freysie och Cissi - samma där!
Dyka på lördag med Bill och Nettan på Torö.
Besök imorgon i lillstugan av tre sköna media-nördar.
Bill harklar sig lite ansträngt och säger bara; "min mun är förseglad". Han tycker jag gör för mycket. Kanske kommer en dag ett bakslag igen, med ett leende på läpparna - rakt in i väggen.
Men ju mer bra man gör desto fortare går tiden. Jag vill att framtiden ska komma fort. Eller poängen är väl egentligen ha kul på vägen dit. På vägen till framtiden...
Nyår på Island.
Måndag. Tre veckor sedan.
Rescue team:
When mom and I were in the stable after school today (as usual), the phone rang and two of the other girls (out riding) called for help! A big moose-cow blocked the way where they were about to ride. It refused to move even though they screamed, and tried to frighten her off. So...
The rescue team had to run out (mom and I) and went by car to the place where it all happened. And just as they said; the moose was still standing in the middle of the road - not scared at all, in difference to the horses...
I went out of the car, walked towards it and asked her gently to move a bit. And she did. After a while.
I got a close encounter with the Qween of the forest before she "moosed away" ("älgade iväg" in Swedish; a way to describe the special way the moose is trotting; long, soft steps.)
After serving in the board of directors in school for four years, mom is now about to retire from her post of "representative as the teachers ". She had her last meeting with those guys today and the manager of the company (owner of our school), Pålle, gave a really nice speech, she said. The "thanks for these years"-present probably use to be a bunch of flowers and some sukkuladi or something. But when he was almost finished he picked up a big envelope and the contents were surprisingly nice;
A gift certificate on Icelandair to the value of 10.000 SEK. Tickets, food and accomodation included.
"So that you can visit your daughter and son-in-law" he said, with a wink.
Woow. Imagine...
She came to me, almost crying. So happy for this gift! Now she can come and visit me/us in Iceland next summer. In luxury, for free.
Söndagspromenad.
I went with my fury friend on a sunday evening walk to Hundsjön, or The dog lake.
...it is definitely one of the best places in Sweden, and I am actually one of the few lucky ones that knows about it. This oasis is located in the middle of nowhere, 25 minutes from the civilization and with an echo cut out for 'kulning'.
Nothing's wrong with Fosselskógur, but this is what I call a real forest ;)
The right whale. Are there any wrong whales?
They are called "right whales" because whalers thought those whales were the "right" ones to hunt, as they float when killed and often swim within sight of the shore.
Weekend week 37
Friday.
Me, Freya and Emma were broadcasting radio live for two hours; 10-12. Radio Nord 98,3. It is so much fun - I think we all love it, and we make a perfect team together!
I was responsible for the techniques in our studio during broadcasting, and supported Freya with the talking as well. In this picture I'm planning what to say after the track which is being played, just marking some important things not to forget.
Emma, our producer, (behind me) is responsible for time-limits and schedule.
Friday after school.
Shall I join to Mobergs? But... (spanish) no! Völur and I went to our lake Addarn for a bath instead. He loves the water - og ég lika. He was playing at the waterside, splashing with his hoofs, wade around and ate reed while I sat on his back and just enjoyed the red-orange sunset (and of course the fact that we both enjoyed it).
Today.
I worked for school, did a radio report from "Runrikets dag" - "The day of 'the kindom of runes'". Went to Täby Kyrkby (where I spent my first 9 months) because of the annual celebration of Täby/Vallentuna as the most rune-frequent districts in Sweden.
I interviewed mordern rune-carvers, silversmiths making amulets in the shape of small runic stones and musicians playing on bonepipes and flutes, and of course loads of other people with knowledge and interest about vikings.
I was about to surprise my Big Bro Martin (living in the neighbourhood) through a spontaneous visit, but when I had walked around the fancy areas of Täby for half-an-hour and finally came to their house, they were not at home...
I sat down under a tree and had my healthy salad-and-fruit pic nic - all by my self. But it was nice.
Only Danni was missing...
Me, Freya and Emma were broadcasting radio live for two hours; 10-12. Radio Nord 98,3. It is so much fun - I think we all love it, and we make a perfect team together!
I was responsible for the techniques in our studio during broadcasting, and supported Freya with the talking as well. In this picture I'm planning what to say after the track which is being played, just marking some important things not to forget.
Emma, our producer, (behind me) is responsible for time-limits and schedule.
Friday after school.
Shall I join to Mobergs? But... (spanish) no! Völur and I went to our lake Addarn for a bath instead. He loves the water - og ég lika. He was playing at the waterside, splashing with his hoofs, wade around and ate reed while I sat on his back and just enjoyed the red-orange sunset (and of course the fact that we both enjoyed it).
Today.
I worked for school, did a radio report from "Runrikets dag" - "The day of 'the kindom of runes'". Went to Täby Kyrkby (where I spent my first 9 months) because of the annual celebration of Täby/Vallentuna as the most rune-frequent districts in Sweden.
I interviewed mordern rune-carvers, silversmiths making amulets in the shape of small runic stones and musicians playing on bonepipes and flutes, and of course loads of other people with knowledge and interest about vikings.
I sat down under a tree and had my healthy salad-and-fruit pic nic - all by my self. But it was nice.
Only Danni was missing...
080910 - kattboll
Lia ser i kors. Ändå skulle jag behöva plugga. Dubliner blev inställt på grund av att huvudpersonen och organisatören Jossan-själv, kom på att hon skulle till stallet och ha föredrag istället för att öla. Whatevver. Kommer fler kvällar.
Inatt bokade vi biljetterna. Det är klappat och klart nu. Gah, vad jag längtar till den 20:nde december.
Dagen D. Dagen Danni.
Då ska vi göra en massa olika saker och ingenting. Det är första gången vi är lediga tillsammans utan att behöva tänka på val-ansvar. Jag kan se oss framför mig; fika i stan, julbaka och uppleva <3
Hela dagen idag har jag varit bildproducent. Eng: technial director. Jag har (i bästa möjliga mån) haft koll på alla kameror i studion under inspelning, gett order till resten av klassen om vilken kamera som ska läggas ut och exakt när med hjälp av de tre monitorerna. Uttryckt önskemål om hur vill jag ha det i själva studion, var programledarna ska börja resp. sluta och liksom varit lite av en regissör av hela projektet.
Stressigt, vilket är bra för mig att öva på men Gud så kul det har varit! Och samarbetet i teamet är fantastiskt! Underbart! Jag trivs i rollen när jag väl slappnat av och hoppas att de andra tivts med mig också!
Här är vår kattiga studio. Kamera 2 i förgrunden.
Kontrollrummet där jag idag suttit med mixern Daniel och min scripta Simon
Jorden gick inte under vid lunch som 5000 forskare hade trott.
Lika glad för det är jag! Inte för att jag trodde nåt annat heller. Men en kul grej när en sån här sak kommer upp är reaktionen det får. Jag menar oroliga diskussioner väcktes både från Spillan, Norrköping och Island. "Lia, har du hört att vi alla kommer att dö imorgon...?"
"Den dagen den sorgen" blev mitt autosvar.
Tackade nej till Lilja i helgen också. Tyvärr. Hade ju skitgärna velat dyka men jag har muggarna fulla och redan för många järn i elden. Han tyckte jag skulle tömma muggarna först och så tar vi det en annan helg. Kattboll.
Jag önskar jag kunde splittra mig ibland!
Och nu är beslutet faktiskt taget. Jag är seriös. Säljer min "kille med potential" och hoppas på att kunna hitta ett fint hem åt honom så fort som möjligt! För allas skull.
Byter till radio (från TV) imorgon. Längtar! Tror det kommer att bli ännu bättre. Jobba med mamma - får vi se hur det går, men jag tror mer på en mysig familje-känsla än en jobbig "jag-vet-inte-vad"-stämning.
Gah, köra imorgon på roslagens också ska jag. Bada med Johanna och Solith efter?
Åt faktiskt middag idag. Något jag ska jobba vidare på. Jag vill så mycket.
The further you go, the more you know.
Många järn i elden.
Idag har varit en lång dag. Garanterat!
Jag och Freya har redigerat hela dagen. Sälskötare och medeltidsdagar för hela slanten - och alltid finns det någonting att klaga på, tydligen. Det går skitbra, om du frågar mig! Bra blir det i alla fall. Lite för bra? Gah.
Efter skola (som slutade senare än vad schemat säger, men according to verkligheten - inte senare än vanligt...) åkte jag till stallet. Tog in mina hästar och sen dirr upp till Norrtälje. Där mötte jag Johanna och efter att vi matat änderna gick vi till badhuset. Hon solade och jag simmade. Efter att vi konstaterat att nästa dag hon är ledig är i mitten på december gick hon hem. Hon lämnade mig i ångbastun med 8 små danska tjejer som berättade roliga historier för varandra. Helt sjukt! Men kul som fan.
Väl hemma slog jag mig ner och underhöll kontakten med mina vänner över världen; Rumänien, Sverige, Italien, Filippinerna och Island. Kontankten från Island och jag ringde upp varandra, och vipps hade vi bokat biljetter för jullovet.
PLANEN: Han kommer den 20 december. Jag hämtar honom på Arlanda i bil(!). Vi stannar över jul och åker sen tillbaka hem till Island tillsammans 30 december, över nyår. Sen stannar jag där till den 7 janurari.
Det är snart, folks. Det är snart! Varje sekund är en sekund närmre!
Imorgon ska jag vara bildproducent och jag måste behålla lugnet. Det ska jag öva på. Och kontrollera min dominans. OY!
Simply the best. Punktur.
Kolmården - Vilda djur. På riktigt.
Äntligen tillbaka bland djuren i parken. Det kändes faktiskt skönt. Jag och mina flickor gick på födelsedags-besök på Nordens stösta djurpark; Kolmården (Mickans och mitt andra hem way back).
Födelsedagsbarnet med körkort rattade pappas volvo hela vägen ut i de mörka rövarskogarna kring Bråviken. Tack och lov hade vi vädret med oss, matsäck i en ryggsäck och fyra glada humör!
Alla milen dit gick ju i en handvändning och väl inne (utan att behöva betala) njöt vi av allt vi såg och gjorde. Många skratt, någon liten tår och en massa prat. En helt PERFEKT dag på djurparken om du frågar mig.
Förutom den årliga delfinshowen, elefantvisningen, getter på stenar, järvar i 8-or och badande björnar vågade vi också prova på nåt nytt; Bamses värld. Det tyckte de var kul, och så tittade vi på lejonen nääära i Safariparken. Efter det var det dags att styra tillbaka mot hufvudstaden.
På vägen hem blev det sweets för 50% av flickorna. Den andra hälften ansåg att "Snask är snusk", precis som Bamse själv.
På vägen hem blev det högljudd snuskprat på McD i Nyköping, som alla som ville kunde höra på och till sist skildes vi åt vid Ledinge där vi mött upp mer än 12 timmar tidigare.
Här är några ögonblick från dagen;
Fotot kallar jag "Rumpnisse beskådar morgondaggen"
Fyra väninnor, mina bästa. Allra bästa.
Mmm... Solith tackar inte nej!
Härligt i Florida - eller var det mitt ute i de Östgötska skogarna?
I bild kan ni se tre tigrar :)
Isse-kisse
Jag ogillar fåglar, men bilden blev bra!
Kärt återseende, gamla klasskamrater. Steffo som nu jobbar på apariet.
I safariparken. "Nu är du nära."
Mickelicken och Lajchicken.
En av dagens höjdpunkter. De fina delfinerna.
PÅ ÅTERSEENDE!
Haust.
Okheeej, som Uri skulle ha sagt.
Nu är det helg igen och hur gick det till?
I veckan har jag bland annat badat med min häst, träffat Måns Möller, fikat i Gamla Stan, skrivit med min favviskapten, hälsat på sälarna, varit programledare i lokalTV (kommer ut 12 september; Täby/Danderyd) och inpulsbokat intensivkurs för körkort (Det sista var typiskt mig sa de. "Plötsligt ringa, och så PANG!" Jag vet inte...).
En bra och fullspäckad vecka - precis som jag vill ha det!
För varje dag som går, varje timme, kommer jag närmre jullovet. Längtar som fan!
Planen nu då; I helgen ska jag roa mig med mina närmsta väninnor :)
Ikväll kommer de tre vännerna och födelsedasbarnet att samlas i min lilla stuga för ett födelsedagsmys. Typ. Vad kvällen har i sitt sköte comes to light.
och så KOLMÅRDEN imorgon. Första gången på 1,5 år. Inte satt min fot där sedan flyttlassen gick. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess... Nu är det dags igen. Jag är redo.
Känner för att springa, men i och med att mina träningsskor är någonstans i ett paket mellan Island och Sverige får jag helt enkelt ta en stilla promenad istället. Kanske matsäck upp till Hundsjön innan brudarna kommer?
Fan va Guld.
Kalendern är fullspäckad som sagt. Dagarna flyger iväg. Inte som på Island, men det går fort i alla fall. Snart ska jag köra som en maniac och sen är det Kalle i rutan igen. Det är så jag tänker hela tiden.
"Stay positive to the universe!" som min Österrikiska vän Peter skrev till mig imorse. Han citerade vår isländska lillasyster Soley. Och visst har de båda rätt.
Mitt favoritcitat ur Alkemisten är; "When you really want something, the whole universe conspires in your favour" - och det tror jag på. Jag vet det, för jag har upplevt det. Jag är övertygad alltså. Actually.
Så... Nu är det kanske dags att skriva klart engelskaläxan innan jag tar hunden under ena armen, och matsäckskorgen under den andra och knallar till sjön mitt i skogen i typiskt isländskt väder (regn)! OY!
Höst hemma.
Fullt upp - precis som jag vill. Allt omkring mig är perfekt (även om jag ibland känner mig som skogsrået med rutten baksida, på grund av saknad efter Danni D numero 1). School is dessutom cool och jag har massor av saker att se fram emot hela tiden!
Jag lever som jag önskar.
